expand_moreexpand_lessexpand_moreexpand_less
|
 |
Kristian WedelGöteborgs-Posten |
Historiska foton avslöjar glömda sanningar om Göteborgs nöjeshistoria.
Ingen Göteborgsfamilj har alstrat mer skvaller än redarfamiljen Broström.
En gång var frågan om ”Revolver” på liv och död.
Nu måste jag få vara med i ”På spåret”.
Den som turar mellan Helsingborg och Helsingör får lära sig mycket om geografi
Hur länge har det pågått? Hundra år? Hundrafemtio?
Tråkigt nog sorterade mitt tioåriga jag bort kvinnorna.
Under Andra världskriget var Göteborg fullt av banditer och angivare.
En gång kände alla göteborgare till nagelapan på Hisingen.
Jakten pågick över hela Göteborg – nu vill jag skicka blommor till Västtrafik.
”Våran Gustafsson” fällde Rasso, herr Wahlund lyfte en orkester och fröken Alexandrowna bollade med 75-kilosvikter.
Sveriges politiskt mest komplicerade seriefigur firar sextio år av folkuppfostran.
Men idag vet ingen säkert vilket år han föddes.
Det är dags för oss att ingripa. Jag står till förfogande.
När det gäller den här dasshistorien får man blott hoppas att läsarna är klokare och smakfullare än jag.
Ingen förnekade han att han var genial. Ingen förnekade att han var galen.
De drar runt med ett entourage av barn som äter skumtomtar.
Jag vill gärna tro att just vårt vintermörker är tätare och dimmigare och blötare än någon annanstans.
Det enda den artificiella intelligensen begärde var att jag skulle utveckla min tankar om lön.
Upptäckten var enorm (och blev ett kommersiellt fiasko).
Uppsalaprofessorns uttalande är räddningen för alla oss gubbar i slipover.
Barn leker. Vuxna leker inte.
Den unge mannen i kycklinggul tröja ville bara veta vilket telefonabonnemang jag hade.
Jag har bara ett råd i eländet: Tänk på Anderson.
Orimliga debattörer surar över mörkare kalufser – men det finns faktiskt ett riktigt problem.
Intervjun med Claes Hake tog en oväntad vändning.
Jag insåg att jag hade sett det förut – i de leriga sluttningarna längs Hudsonfloden.
Den unga kvinnan var övertygad om att hon hade upptäckt en nazist i bokhyllan.
Vem minns Kardassfurstinnen, Kurfursten och Lorthusblomman?
Den främmande mannens vrede svävade över torget.
Blåljusen flimrar under mordkvällen och vi vet inte vart vi ska ta vägen.
Två meter och 500 kilo räknades som normalstorlek i svenska vatten.
Gåtan om den mystiske göteborgaren som pryder regeringens kulturkanon fick en bara halvt tillfredsställande lösning.
Kungen blev arg när han klev in i palatset vid Heden (den här gången lär det gå bättre).
Vi smörgåsätare tvingas kämpa mot soltorkade tomater, surdeg och ost som missfärgats av gurka. Det är svåra tider för oss smörgåsätare.
Vi är lyckliga i vår väntan – vi är lyckliga när vi surrar parasoller och trädgårdsmöbler.
Vi obadare är den tysta (och torra) minoriteten.
Ett intressant replikskifte har fått den grönsvarta världen att vibrera.
Jag har försvarat dig i alla väder. Men nu är mitt tålamod slut.
Samtidigt pågick skyttegravshelvetet på kontinenten.
Jag återfann 1970-talets största klassiker på loppis.
”Jag behöver en liten tjänst från dig älskling ...”
Flaggor på överarmen kostade tio kronor.
Göteborg har alltid varit en grop.
Langare, skojare och hälare flyr när gräsmattorna fylls.
Hon hade förmågan att inte tappa självbehärskningen ens inför flagranta dumheter.
Jag har ett besvärande handelsunderskott till den här mannen.
Vi står som utegångsfår och väntar på en ny och uthålligare spårvagn
Alla pratar om att en kulturbastion har fallit – men jag märkte aldrig någonting.
”Jag spankulerade lite i morse för att hitta ett hotellrum ...”
login
who are we?
contact us
qosheapp
