Min kulturkanon är tydligen en gubbkanon
Jag har anförtrotts ett förtroendeuppdrag av två tonåringar i vänkretsen. Det är två unga män. Den ena är uppvuxen i Örgryte. Den andra är uppvuxen i Salamiyah, vilket ligger drygt tjugo mil norr om Damaskus. Det spelar ingen roll. Skillnaden mellan Örgryte och Salamiyah är i detta sammanhang obetydlig.
Ty de två unga männen är båda mycket fjärran från den planet som de vill att jag ska föra dem till.
De har bett mig att vara deras vägledare till det kulturella universum som har präglat svenska gubbar som är födda på 1970-talet. De två unga männen från Örgryte-Salamiyah är kloka. De kommer att gå långt. De har observerat att vi svenska sjuttiotalistgubbar påfallande ofta sitter – man är frestad att säga sitter i vägen – på just de positioner som dagens sjuttonåringar behöver passera i samband med anställningsintervjuer.
För att inte tala om möten med framtida presumtiva svärfäder. De har insett att de behöver begripa.
De har därför bett mig – anförtrott mig – att sammanställa en lista över den kultur som........
