Häromdagen fastslog GP att vi medelålders figurer är experter på vår egen musik.

Vi var förresten experter redan när vi var unga. Vi sjuttiotalister är verkligen en gyllene generation.

Naturligtvis spelade vi i rockband. Vi höll till i ombyggda sparkcykelförråd och skyddsrum med skumplats och äggkartonger i taket. Ibland blev vi osams med varandra och ville byta band.

När man ville byta band gick man till Bengans skivbutik på Stigbergstorget. I entrén satt en mossgrön anslagstavla med hundratals lappar. Varje lapp var nederst uppklippt i centimetertjocka fransar med telefonnummer. Man ryckte en frans och fick med sig telefonnumret till någon gitarrist i Järnbrott. Därmed hade man bytt band och fick spela hos Unga Örnar.

Men det mest spännande med lapparna var den lilla listan över ”influenser”. Det var en skenbart oskyldig uppräkning av band som så att säga räknades.

Det kunde stå: Influenser: Europe, Bon Jovi.

Det kunde också stå Influenser: Yes och Pink Floyd.

Men det var också alldeles självklart att det inte kunde stå: Influenser Europe och Yes. Det var i själva verket en orimlig kombination. Den som inte förstod det var i själva verket djupt olämplig inte blott som musiker, utan även – rentav – som människa.

Det var mycket........

© Göteborgs-Posten