Egentligen har det ju inte gått något vidare.

Jag har inte skrivit romaner. Inga dillchips tillverkas i mitt namn. Jag har inte ens varit med i ”På spåret”.

På Manhattan mäts professionell individuell framgång av namnets placering. Det finns tre huvudsteg. Nederst i hierarkin står de som har sitt namn på en liten namnbricka på t-shirt eller kavaj. I mitten finns de som har sitt namn på en liten skylt vid kontorsdörren.

Överst finns de som har sitt namn på byggnaden.

I bästa (värsta) fall på taket.

Jag ser i detta ögonblick mitt namn på ett papper på skrivbordet. Det är en kallelse till Folktandvården.

Men nu kommer det att bli ändring. Jag har gjort min stora upptäckt. Mitt stora spektakel. Mitt buller och bång.

Innan jag avslöjar mitt fynd vill jag påminna om en gammal berättelse från de etablerade kunskapernas fadda domäner.

Det finns ett begrepp som heter Klubb 27.

Det handlar, som envar vet, om döda rockstjärnor. Jimi Hendrix, Curt Cobain, Janis Joplin, Amy Winehouse, Brian Jones och Jim Morrison dog vid 27 års ålder.

Ibland hör man nyblivna 28-åringar dra en suck av lättnad. Allhärjaren Döden har blivit snuvad på sin stora möjlighet.

Min stora upptäckt – min biljett till akademier, lärda sällskap, boxplats på Klampenborgs galoppbana med mera – är att det finns motsvarande klubb för svenska krigarkungar.

Jag vill betona att jag överhuvudtaget inte har några synpunkter på dessa kungars moral. Läsaren må vara fri att betrakta dessa historiska frifräsare som hjältar eller krigsförbrytare.

Gustav Vasa förde förstås en massa krig, men han är mest känd för skägg och skidåkning.

Gustav Vasa förde förstås en massa krig, men han är mest känd för skägg och skidåkning.

I svensk historia brukar tre kungar räknas som de stora gubbarna. Det är för dessa kungar bakelser och marscher ännu siktas.

Det är Gustav II Adolf, Karl X Gustav och Karl XII.

Jag är medveten om att det finns invändningar att göra. Det förstås ytterligare kandidater när det gäller svenska krigarkungar.

Möjligen kan man någon gång räkna Karl XI. Han slogs trots allt kavat vid Lund år 1676. Men svenskarna har liksom aldrig fått fason på Karl XI. Han är konturlös.

Och Gustav Vasa förde förstås en massa krig, men han är mest känd för skägg och skidåkning.

Nej, jag räknar de tre stora.

Jag vill härmed – som redaktör för GP historia – presentera Klubb 37.

Gustav II Adolf, Karl X Gustav och Karl XII.

Det är desto mer anmärkningsvärt eftersom de var sinsemellan mycket olika.

Gustav II Adolf var dålig på att få dugliga regalskepp i sjön och försvann så småningom i dimma i Lützen.

Karl X Gustav var tjock och tågade över Stora Bält.

Karl XII bråkade i Narva, Poltava och Bender och tittade alltför nyfiket upp ur en löpgrav i Norge vid niotiden på kvällen den 30 november 1718.

Jag är lite osäker hur de skulle ha gjort sig som rockstjärnor. Den enda som jag kan föreställa mig på en scen är Karl X Gustav. Han skulle utan tvekan ha varit basist. Troligen skulle han trivts på Roskildefestivalen.

När det gäller Gustav II Adolf får jag liksom en vision av att han spelar trombon.

I all händelser. Gustav II Adolf, Karl X Gustav och Karl XII är Klubb 37.

Detta är min egen upptäckt och jag är mycket stolt över den.

Nu väntar jag bara på att få vara med i ”På spåret”.

Ps. Ja ja, jag vet att Karl XII blev 36 och ett halvt år, men det är väl inget som vi ska hålla på och bråka om 308 år senare. Dessutom skulle vi trots allt kunna förstärka 37-spaningen med den tanige Karl XI från slaget vid Lund. Han blev inte 37 år gammal. Men han var kung i 37 år. Gustav Vasa var förresten också kung i 37 år. Det är något med svensk historia och siffran 37.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Det är tur för Ukraina att de slipper de italienska spårvagnarna

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Världens gång

Johan Wanloo: Det är roligt att vara sparsam

Dan Sjögren: Det tog många år att hitta Göteborgs perfekta ros

John Brovik: Det blev en båtmässa trots allt (i Taubehuset på Taubedagen)

Kristian Wedel: Det är tur för Ukraina att de slipper de italienska spårvagnarna

© Göteborgs-Posten