Jag är en medelålders man som äter smörgås och tänker på romarriket. För ett år sedan skrev jag ett kåseri om smörgåsar. Jag var sorglös. Visserligen klagade jag över surdegsbageriernas utbredning och de sladdriga inplastade rundstycken – med ost som missfärgats av gurkskivor – som serverades på kaféer.

Men i princip hanterade jag smörgåsfrågan som om den vore ett lämpligt ämne för lättare underhållning.

Nu har jag insett att jag hade fel. Det är i själva verket en fråga av civilisationshotande karaktär.

Det fanns i slutet av 1700-talet en tjock och välskrivande engelsman vid namn Edward Gibbon som skrev 4 000 sidor om romarrikets nedgång och fall.

Ett illavarslande tecken var till exempel att romarna åt för mycket kanel. De hängav sig åt njutningar och kortsiktiga förströelser. Därmed blev de lata goddagspiltar och ett lätt rov för vandaler och germaner.

I sommar har slumpen fört mig till fem olika svenska hotell.

På alla dessa hotell har det serverats frukost. Svenska hotell är av hävd ganska duktiga på frukost jämfört med till exempel holländska hotell där ett ytterst tunt kaffe serveras med förra årets kex. Holländska hotell är å andra sidan bättre än franska hotell där ingen har hört talas om smörgåsar. Frankrike är i sin tur bättre........

© Göteborgs-Posten