När Lorensbergs villastad tog form på 1910- talet kunde göteborgarna gå till exempelvis bokhandlaren Gumpert på Östra Hamngatan och köpa trivsamma detektiv- eller pigromaner där den så kallade försynen gärna hade ett finger med i spelet. För den som på 2020-talet intresserar sig för historien känns det som om försynen ännu inte har övergivit de murriga och vänliga gatorna i Lorensbergs villastad: stadsdelen är av en slump omgiven av källor till sin egen historia.

Flanören kan syresätta sin Lorensbergspromenad genom att kvista in på Göteborgs konstmuseum och betrakta motiv från sekelskiftet. Den som vill bestycka sig med villastadens dokument – tabellernas, lagfarterna och kolumnernas vetande – slinker in på Riksarkivet tvärsöver Viktor Rydbergsgatan.

Och den som uppskattar den fjäderlätta visdom som döljs i historiska tidningsspalter behöver blott vandra nedför de hala stentrapporna från Dicksonsgatan via Näckrosdammen till tidningsarkivet på Humanistiska biblioteket.

En av de trivsamma sakerna med Kungliga bibliotekets digitaliserade tidningsarkiv är att materialet inte lättjefullt kan betraktas via mobiltelefon. Av upphovsrättsskäl måste den som vill läsa om göteborgskt 1910-tal besöka ett universitetsbibliotek.

Några eftermiddagar satt jag alltså och läste samma spalter som när Lorensbergs villastad byggdes.

När Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning lördagen den 7 mars 1914 beskrev det som skulle bli Göteborgs vackraste villaområde var reportern framför allt fylld av nostalgi över den lantidyll som skulle gå förlorad. Reportaget manar fram känslan av det kuperade landskapet i slutet av 1800-talet:

Hade man väl kommit förbi vägen, öppnade sig emellertid uppe på höjdplatån vid Lyckan då som nu en förtjusande idyll. Berg och ängsmark i kuperad terräng, en vacker trädgårdsanläggning och öppna fält och lekarne. Det fanns då ett gammalt orangeri på området. Det är det som nu är omgjort till bostad och som bebos av ingenjör Blidberg. Den större byggnaden är överste Grönvalls. Här samlades då gärna ungdom till lekar och idrotter, och det är bekant att det äldsta idrottssällskap, som finnes i Sverige, ”L.S”, har sitt namn efter en pojkklubb som kallades »Lyckans soldater« och som just här uppe hade sitt hemvist. Ombildningen till idrottsssällskap, som bekant ännu ett blomstrande sådant, skedde i oktober 1883.

Ja, Lorensbergs villastad rymmer alltså ett stycke förstklassig idrottshistoria. Lyckans soldater är en av grundbultarna i den svenska idrottsrörelsen. Ett skimmer vilar över berättelserna om detta idrottssällskap. Men inte ens den mest inbitne lokalpatriot brukar veta mer än att Sveriges främste friidrotts olympier Eric Lemming tillhörde Lyckans soldater. Vilka soldaterna var och – framför allt – var denna lycka stod att söka är vanligen höljt i dunkel. Lyckans Väg i Lorensbergs villastad och Lyckans soldater är samma lycka, vilket är ett gammalt ord för jordbruksmark. Här fanns familjen Blidbergs gamla ägor med mangårdsbyggnad och orangeri i det vilda och kuperade bergsområdet med raviner, kanjoner och stup.

När Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning intervjuade Göteborgs stads byggnadschef ”Figge” Blidberg i mars 1914 var huset och orangeriet dödsdömt. Lika dödsdömd var väl år 1914 en liten vagnbod där nio tonårspojkar samlats den 12 oktober 1883 och bildat föreningen LS, Lyckans soldater.

Dessa göteborgska pojkar höll möten i sin bod ungefär där Lyckans Väg i dag går. De satte på pränt att klubben skulle ägna sig åt ”dels skridskoåkning, dels kälkåkning och segling, cricketöfningar, ja i allmänhet taget idrottsöfningar”.

Senare tiders idrottsshistoriker har noterat att LS från sin bod stod för ett spännande flöde till den nymornade svenska idrottssrörelsen. Dessa elever vid Göteborgs Realgymnasium hade inte stånkat med Linggymnastik. De hade pappor som var grosshandlare och gick i storrutiga kostymer. Pojkarna åkte på somrarna till London och tittade på cricket eller fotboll.

Det finns bevarade noteringar om att Eric........

© Göteborgs-Posten