Elva månader om året kan den göteborgska flanören gå med händerna på ryggen och ostörd muttra över dimma och elsparkcyklar. Men i december är det annorlunda. Det är sedan gammalt. Jag inbillar mig inte att jag är ensam. Jag föreställer mig att alla vi som rör oss med lite dröjande steg råkar ut för detta i december.

Med detta menar jag i första hand norrmän och i andra hand stockholmare.

De söker ett offer som de kan avkräva besked om julstaden Göteborg. Man får stå till svars för Göteborgsjulen. Aldrig händer det att det är resenärer från Frillesås eller Mellerud som antastar oss medeltjocka medelålders göteborgska män för att vinna klarhet rörande vilken spårvagn som går till tomtarna på Liseberg. Det är alltid norrmän eller stockholmare. Och Osloborna går i främsta ledet. Jag har lite bekymmer med att identifiera norska dialekter. Men jag tycker att liksom alla de norska julresenärerna har just den där halkiga huvudstadsglättigheten där de i slutet av varje fras glider högt upp i oktaverna.

Jag föreställer mig att alla vi som rör oss med lite dröjande steg råkar ut för detta i december.

Och de vill alltså ha reda på vilken spårvagn som leder till........

© Göteborgs-Posten