Ingen bestämde väl att kunderna skulle ta över? Butiken räknade på sina kostnader, jag ville slippa kön och så flyttade arbetet. Så har arbetsdelningen kanske alltid ändrats, i små steg som vart och ett verkar självklart.

För drygt hundra år sedan beskrev John Maynard Keynes hur en Londonbo kunde beställa världens varor per telefon, med teet i sängen. Hundra år dessförinnan hade David Ricardo förklarat varför sådan arbetsdelning lönar sig: även ett land som är bäst på nästan allt tjänar på att handla, för tiden räcker inte till allt. Var och en gör det man är relativt bäst på, och kakan blir större, om än inte varje bit. Det är principen om komparativa fördelar.

Principen gäller faktiskt också mellan människor och algoritmer: så länge algoritmernas tid och datorkraft är knapp är vårt arbete värt något. Då gör vi det vi är relativt bäst på. Till skillnad från ett land går datorkraft däremot att bygga mer av, och takten och riktningen i den utbyggnaden avgör vad vi får betalt.

Jag tror knappast att alla mänskliga behov någonsin blir uppfyllda, så efterfrågan på vår arbetskraft lär inte ta slut. Frågan är inte om det finns jobb, utan vilka, till vilka löner och hur inkomsterna fördelas mellan dem som äger tekniken och dem som arbetar. Där avgörs också skatteintäkterna, och med dem välfärden.

Utvecklingen är inte förutbestämd och bestäms........

© NA