Det händer nog mycket sällan att nutida europeiska stats- och regeringschefer känner tacksamhet gentemot den sedan länge döde japanske kejsaren Hirohito eller hans flottchef Isoroku Yamamoto. Men det borde de göra. Genom anfallet mot Pearl Harbour 1941 drog de in USA i andra världskriget och bidrog, utan att avse det, till att lägga grunden för dess långvariga militära närvaro i Europa.

Sedan överraskningsanfallet mot Pearl Harbor har USA, på gott och ont, både varit den främsta och ibland enda globala stormakten och mer eller mindre involverat i samtliga världsdelar.

Hade det inte varit för Hirohito och Yamamoto hade USA mycket väl kunnat stanna på sin kant och låta Europa sväljas av nazismen och kommunismen. USA har den fantastiska strategiska fördelen att vara avskilt från både Asien och Europa av två stora hav. Krasst formulerat behöver inte amerikanska statschefer bry sig om vad som sker i Europa.

Vad Hirohito och Yamamoto gjorde var att tvinga ut USA i världen och där har landet envist stannat. På kuppen blev USA världens främsta militära, ekonomiska och industriella stormakt. Det var inte heller självklart att det skulle bli på det viset, men inträdet i kriget mobiliserade hela USA:s ekonomi för att bygga flotta, flyg och kapacitet att försörja landets allierade med krigsmateriel.

För Europa har det sedan dess inneburit täta militära, ekonomiska, kulturella och diplomatiska förbindelser. Permanenta amerikanska militärbaser i länder som Tyskland och Italien, amerikanskt ledarskap i Nato och ett ekonomiskt samarbete som gav stora möjligheter för Europa att återuppbyggas efter andra världskriget och stå emot östblocket under ett nästan halvsekellångt kallt krig. 

USA bygger alltjämt militärsystem och teknisk infrastruktur som Europa på kort tid inte kan ersätta.

Men inget av detta är någon politisk naturlag. Och alltsedan kalla krigets slut har den transatlantiska alliansen levt på........

© Göteborgs-Posten