Det tog mina föräldrar lång tid att lita på kranvatten. Kranvatten, det kan ge lungblödning. Innehålla avlopp, aids, ståltrådsbitar, rävkadaver. Nä, det var inte vad de sa, de är högutbildade, men de sa: man vet aldrig med kranvatten, och plirade.

Ett man vet aldrig som kom från en öststat där allt som sprang ur kranen måste filtreras och kokas före strupkontakt. Jag i min tur knökade vet aldrig-et med döda rävar. Fast jag visste ju egentligen att svenskt vatten, det är superpålitligt, som sniglar efter regn, som rövsvett i juli.

Det spelade ingen roll hur många gånger jag sa att det är helt säkert att dricka svenskt kranvatten, de plirade ändå, man vet aldrig. Om jag berättade att jag hade fått kranvatten till maten hos en kompis såg jag en skiftning i ansiktet tillsammans med en stum anmärkning som lades till i registret: Okej, Kajsas mamma – ger gift till maten.

Helvete vad viktig man kände sig när man gång på gång vred om kranen för att fylla på en urdiskad colaflaska och mumlade om att vara uttorkad

Helvete vad viktig man kände sig när man gång på gång vred om kranen för att fylla på en urdiskad colaflaska och mumlade om att vara uttorkad

Det var väldigt lätt för mig att göra uppror, det var bara att sticka huvudet under kranen och gapa medan de bönade om att jag skulle dricka ett glas juice eller mjölk.

Enter hydration culture. År 2000 började Gwyneth Paltrow tråda runt med en stor vattenflaska på olika filminspelningar, fräknig och healthy chic. Snart började också min lilla stads Gwyneth Paltrows göra det, olika tjejer som hette Josefin. Och sen vi andra. Helvete vad viktig man kände sig när man gång på gång vred om kranen för att fylla på en urdiskad colaflaska och mumlade om att vara uttorkad.

Vatten är vatten, vatten är blött. Men historien visar att det kan paketeras om och återuppfinnas i det oändliga. De senaste 26 åren har vi sett vatten bli en snackis gång på gång i åtskilliga skepnader. Det har varit norskt vatten, kristallvatten, detox-vatten med örter, appar som påminner om vattenintag, alkaliskt vatten, kollagenvatten, elektrolytvatten, regnvatten.

Nu är det det egentligen slutrabblat men låt oss inte glömma flaskorna. Eller okej, en kort rabbel: glasflaskor, metallflaskor, filteringsflaskor med UV-ljus som tar bort 99,9999 procent av alla småkryp och plastbitar. Och så de enorma flaskorna. Jag skrev om Stanley Cup-hysterin för två år sedan, alltså den enorma vattenkoppen. Värt att nämna är också Liquid Death. Alltså företaget som säljer jättedyrt vatten på burk under parollen ”murder your thirst”, i dag värderat till 1,4 miljarder dollar.

Nu har vatten blivit viralt. Igen. Twisten? Den här gången ska det drickas varmt. Enligt en ny TikTok-yra ska hett vatten på morgonen förbättra matsmältningen och lindra svullen mage. Jämnare hy och viktnedgång utlovas, platt mage och bättre cirkulation.

Trenden sägs ha uråldriga kinesiska rötter och hashtaggas ofta med chinesemaxxing och becomechinese (sa någon soft power-kodat? Men det är en annan krönika). ”Hot water in the morning” är en mening som har ökat med 1000 procent i popularitet på Tiktok enligt Good Morning America, på en vecka söktes det 4,25 miljoner gånger.

Hur många gånger kan man paketera om samma grundämne? Kroppen läcker, vi är ständigt uttorkade – eller åtminstone får vi höra det. Sanningen är förstås att de enda som behöver ha två liter vatten i en enorm potta nära kroppen är nyförlösta mammor som kedjeammar och typ LeBron James med sina långa långa armar.

Läkare fortsätter tålmodigt att upprepa samma visa som ingen vill höra: ja, det kan vara bra att dricka vatten eller något annat på morgonen, sen kan du dricka när du är törstig, annars är det sak samma. Akta dig för att skjuta över målet, bara.

Karolinska Institutet varnade 2023 för övervätskning, denna färglösa bödel: Njurarna kan bli överbelastade, ge vika. Att klunka i sig för mycket kan leda till vattenförgiftning, kräkningar och i värsta fall, allvarliga hjärnskador.

Men det spelar ingen roll vad forskningen eller Ian McEwan säger

Men det spelar ingen roll vad forskningen eller Ian McEwan säger

Vid varje ny vattentrend är det kanske läge att citera Booker prize-vinnaren Ian McEwan: vår besatthet av vatten är sinnesrubbad. Han sa så här på en litteraturfestival enligt tidningen Telegraph:

”För trettio år sedan hade ingen vattenflaskor. Man drack direkt från kranen när man kom hem. Och plötsligt blev vi övertygade om att man inte kan gå tio minuter utan att vara törstig. Det är galenskap. Miljontals plastflaskor överallt, som om törst vore en fruktansvärd plåga. Det är det bara i extrema fall. Vänta bara tio minuter, gå hem och ta en kopp te.”

Men det spelar ingen roll vad forskningen eller Ian McEwan säger. När hetvattentrenden svalnat kommer något annat. Vi har en friends-to-lovers-trop med vattnet i en evig loop, vattnet är Penelope i ”Bridgerton” som visar pattarna i en ny klänning och vi är Colin som inser att frälsningen har varit där hela tiden framför näsan på oss, men nu vill vi ligga med frälsningen.

Så får vi hoppas på att inte drabbas av avlopp, aids, ståltrådsbitar, rävkadaver.

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Kulturkrönika

Nina Morby: Återträffen är beviset: Du ska inte hänga med ditt ex

Marcus Berggren: Jag erbjöds att skriva en hit piece om Valter Nilsson

Johan Lindqvist: Sluta genast med VIP-tramset på konserter

Frida Rosengren: Krogen är inte problemet – det är vi

© Göteborgs-Posten