Det fanns en tid när USA stod för det goda.

När jänkarna slogs för att befria folk snarare än för att korpa åt sig deras olja. När de valde sina konflikter med omdöme och förstånd i stället för att se avlägsna krig som guds sätt att lära amerikaner om geografi.

Andra världskriget är såklart det ständiga och mest lysande exemplet på USA:s demokratiska välgärning.

Medan de andra segrarmakterna efter krigsslutet vägrade att släppa sina kolonier (Storbritannien och Frankrike) eller sög i sig hela Östeuropa (Sovjetunionen) stöpte USA om det i grunden besegrade Nazityskland och det atombombade Japan till självständiga, fredliga nationer.

Sedan packade man ihop sina soldater från ”The greatest generation” och reste hem. Det var det.

Med tanke på att fler än 400 000 amerikaner dessutom dog förstår man att den väldigt amerikanska och tjugo avsnitt långa dokumentärserien ”World war II with Tom Hanks” väljer att sätta USA i centrum.

Men kom igen ... det finns ju gränser även för en självgod supermakt.

Den mest klassiska dokumentärserien om andra världskriget är brittiska ITV:s 26 timmar långa ”The world at........

© Göteborgs-Posten