En amerikansk politiker yttrade en gång de bevingade orden att ”Iran har aldrig vunnit ett krig eller förlorat en förhandling”. Politikern var Donald Trump och året var 2020. Trumps poäng, och den var inte felaktig, var att Iran på slagfältet och i regelrätta konflikter sällan eller aldrig klarade av att uppnå sina mål.

I förhandlingar om exempelvis sitt kärnvapenprogram, då under 2010-talet med västländer, lyckades däremot den islamistiska regimen ständigt dribbla bort motståndarsidan.

Det var därför Trump lämnade JCPOA-avtalet 2018, som Obama hade förhandlat fram och som syftade till att begränsa anrikningen av uran i utbyte mot sanktionslättnader. Enligt Trump var det ett av de mest ”ensidiga avtal USA någonsin ingått”.

Man kan fundera på vad 2020 års Trump hade tyckt om sitt framtida jag som 2026 undertecknade ett preliminärt samförståndsavtal med Iran som avslutar de militära striderna mellan länderna och deras allierade. I Irans fall handlar det om shiamilisen Hizbollah i Libanon samt houthierna i Jemen, och för USA:s del Israel.

Avtalet innebär omedelbart eldupphör, återöppning av Hormuzsundet för internationell sjöfart och en gradvis avveckling av USA:s marina blockad. Parterna ska inom 60 dagar förhandla fram ett slutligt avtal i vilket det ska ingå ett iranskt löfte att inte utveckla kärnvapen. USA erbjuder i utbyte mot detta sanktionslättnader och möjligheter för Iran att åter exportera olja.

Hormuzsundet öppnas och det framställs som en seger för Trump. Men sundet var ju öppet innan kriget inleddes. Dessutom var Irans löfte att inte utveckla kärnvapen precis det som Trump 2018 ansåg vara ett tomt löfte. Även om anrikningsanläggningarna ligger........

© Göteborgs-Posten