För många år sedan nu var jag med om en elak ridolycka. Skenor sattes in, foten spikades på och det hela fungerade bra fram tills för några år sedan. Eftersom jag hade hästar att ta hand om, seminarier att moderera och hundar som ville ut i skogen bet jag ihop och tänkte att det skulle gå över. Det gjorde det inte. Brosket var borta, benpiporna gnagde.

Så för snart ett år sedan blev jag opererad. Att jag skulle vara svårrörlig en tid hade jag räknat med, men inte att jag skulle bli nertryckt i en rullstol i flera månader och därefter länge beroende av kryckor.

Det var en hjälplös och nyttig erfarenhet.

Sex veckor efter operationen beviljades jag färdtjänst. Det var en välsignelse. Chaufförerna hade änglars tålamod, drog med gott humör rullstolen över trösklar, trappsteg........

© Sydsvenskan