Det var en solig aprildag i Kiev och jag hade just fått en rejäl laddning fågelbajs på framrutan av min hyrbil. Flyglarmet drog igång när jag stod utanför den manuella tvätthallen där bilen togs omhand. 

På gatan pågick livet precis som vanligt. Det var en intensiv eftermiddag med bilar, bussar, fotgängare i typiskt stadsbrus som nu blandades med den långa ljudsignalen i högtalarna ihop med en inspelad mansröst som uppmanade invånarna att ta sig i skydd.

Men det är inte riktigt så det fungerar. Det finns förstås Kievbor som går ner i skyddsrum vid varje flyglarm, men de allra flesta gör det inte.

Allt handlar om en balans mellan säkerhet och mental hälsa, och det är inte säkert att den som........

© Sydsvenskan