I romanen ”Att ha och att inte ha” (originaltitel ”To Have and Have Not”) beskriver Ernest Hemingway vad skillnaden mellan att ha ekonomiskt kapital och inte ha det får för konsekvenser för en människas handlingsutrymme och moral.

Boken utkom 1937 några år innan masskonsumtionen slagit igenom på bred front och delvis ändrade vår syn på vad fattigdom är. I det materiella överflödssamhälle som skulle växa fram i västerlandet efter andra världskriget skulle det visa sig att tillgång till det som tidigare innebar rikedom inte nödvändigtvis räckte för att definieras som rik. Hur man använde, förvaltade och bemästrade dessa resurser blev nu av allt större betydelse för ens ekonomiska, sociala och kulturella status. Ett av de tydligaste tecknen på detta var att fetma för första gången i mänsklighetens historia på allvar blev associerat med fattigdom och inte rikedom. Tillgången till kalorier var inte nödvändigtvis ett tecken på att man hade det gott ställt. År 2005 hade det gått så långt att fler personer i världen dog av fetma än av svält.

Överflödssamhällets ändrade syn på vad rikedom och fattigdom är visar sig också den enorma tillgång på information som nya medieformat innebär, med digitaliseringen och AI-revolutionen som de nyaste exemplen. Alla har på sätt och vis tillgång till all världens samlade information idag – men långt ifrån alla vet hur de ska använda och förvalta den informationen. Häri ligger en viktig del av vår tids klassamhälle.

Det finns de som hävdar att AI kommer att göra mänskligt arbete obsolet. Som ekonomhistoriker med intresse för hur teknik- och strukturomvandlingar påverkat mänskliga........

© Göteborgs-Posten