Trump vådaskjuter sig själv och dumpar vänner

Johan Mathias Sommarström

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 15.23 | Publicerad 15.17

Tick, tack, tick tack.

President Trump ställer krav och har satt en deadline, om den inte följs kommer Iran att krossas, eller som presidenten uttrycker det ”en hel civilisation kommer att dö”.

Sedan helgens spektakulära räddningsaktion av piloter har självförtroendet växt och med det tonläget och hoten om att eskalera kriget rejält.

Jag lovade mig själv att åtminstone försöka att inte skriva om Trump igen. Jag försökte, det gick ”sådär”. Eller inte alls rättare sagt.

”Den mest vågade räddningsaktionen i amerikansk historia” konstaterade Donald Trump när en överste i det amerikanska flygvapnet räddats efter att ha skjutits ner i Iran på långfredagen.

Trump hävdar ofta att saker han är inblandad i är det bästa, största, viktigaste, rikaste eller modigaste i historien. Många gånger kan man fnysa åt hans påståenden, tänka att det är lite som barn som jämför vem som har starkast föräldrar. Fast nu är det ju inget barn, det är en president. Världens mäktigaste dessutom.

Den här gången har han nog rätt ändå.

Det var en vågad räddningsaktion. Luftburna styrkor tog sig djupt in i fientligt territorium och lokaliserade andrepiloten som svårt skadad kunde räddas. Inte helt olik operationen i Venezuela där president Maduro och hans hustru greps.

Räddningsaktionen ändrade presidentens tonläge. Skruvade upp det. Gav honom självförtroende att ta ytterligare ett steg i Iran. Därför ska man ta hans senaste hot och tidsfrist på allvar.

På kort tid har hoten mot Iran haglat. Det handlar inte bara om att bomba tillbaka dem till stenåldern, det handlar också om att ”väldigt lite” ligger utanför gränsen av det tillåtna att bomba enligt Trump.

På en presskonferens fick han frågan om sjukhus och skolor skulle kunna vara mål, det ville Trump inte svara på. Men om Iran inte går med på alla krav senast natten mot onsdagen, kommer USA att förstöra alla broar och energianläggningar på ett sätt att det kommer att ta hundra år att bygga upp.

Det luktar lite annalkande krigsbrott här. Alla broar, alla energianläggningar. Dessa kan inte uteslutande vara militära mål, men vem bryr sig och vem vågar ifrågasätta. När Trump under tisdagen talade om att ”en hel civilisation kommer att dö i natt”, ”ett av de viktigast ögonblicken i världens långa historia”, då kryper kårarna kalla längs åtminstone min ryggrad. En hel civilisation? Då talar vi inte längre om legitima mål, militära mål. Då talar vi om en hel civilisation, civila, kultur- allt. Kanske är det Trumps sätt att få de iranska mullorna på knä, men om inte. Om han verkligen menar det. Herre jösses, hjälp oss!

För att undvika total förintelse måste Iran erbjuda en överenskommelse som Trump kan gå med på. Vad det innebär vill han inte säga, men uppenbart är att en av huvudpunkterna är att öppna Hormuzsundet. Det som Trump för bara någon dag sedan sa ”skulle öppna sig själv tids nog”.

Det är mycket som är svårt att begripa med det här kriget, förutom hur det överhuvudtaget kunde bli ett krig. Att Irans maktapparat är en hänsynslös, odemokratisk och brutal regim har inte gått någon förbi. Men man behöver inte vara en av alla självutnämnda eller riktiga analytiker eller ”kännare” för att konstatera att målet att få regimen på fall har misslyckats. Att Iran är sårat men inte besegrat.

Ett annat av Israels och USA:s argument var att Iran återigen bara var veckor från att utveckla kärnvapen känns allt mer som tomma ord.

Vi har hört det förr, så många gånger. Under kriget förra sommaren till exempel. Då dödades iranska vetenskapsmän och kärnenergianläggningar bombades på ett sätt att det skulle ta många år att bygga upp dem igen. Det var vad man sa då.

Förra veckan sa president Trump att kriget håller på att avta. Nu ska det eskalera. Men han har skjutit fram tidsfrister förr, det låter inte som att han vill göra det igen. Men han har förmodligen sedan länge insett att det här kriget inte gått som planerat. Med Irankrigets ihåliga argument har han inte bara skjutit sig i foten, han har vådaskjutit mycket mer än så. Världsekonomin, vänskapsband, förtroende och trygghet.

Efter slängande anklagelser mot Nato, Storbritannien, Frankrike och andra allierade är frågan hur länge han har några riktiga vänner kvar.

Det var inte bara att bomba några mål för att få ett blomstrande, USA-vänligt Iran att resa sig ur ruinerna och askan.

Trump och Netanyahu har startat ett krig som hela världen får betala priset för.

Att Trump har tröttnat tycks klart men hur han ska ta sig ur det återstår att se. Just nu ser krigsplanen ut att driva som en båt på öppet hav. Vi kan bara hoppas att han inte menar det där med att utplåna en hel civilisation. To be continued …

© Aftonbladet