Kungen behövs när vi försvarar oss mot högerextremister och oligarker

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Carl Gustaf Bernadotte är en harmlös man, alltid snyggt om än konservativt klädd, intresserad av bilar och obekväm när han tvingas tala inför publik.

På torsdagen fyller han 80, många hoppas att han blir den siste monarken i Sverige, okej, inte jättemånga men de flesta som ser sig som vänster, progressiva, till och med liberaler så länge det fanns sådana. Monarkin är den sista resten från det unkna samhället före demokratins genombrott.

August Strindberg skrev om kungens förfader Oscar II som dog 1907: ”en älskvärd gammal tok, som i allmänhet sörjes av sitt folk, i synnerhet av dem, som icke kände honom”.

48 år senare skrev Vilhelm Moberg en berömd och bästsäljande pamflett med titeln ”Därför är jag republikan”. Han strimlade den moderna monarkin och det krypande kungafjäsket, skrev för ”att såra monarkisterna … fånga in och visa fram de andliga oarter, som........

© Aftonbladet