Journalistik som tappar talförmågan skapar ett demokratiunderskott

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Som tidigare journalist och politiker har jag varit både vakthund och vaktad. I bägge roller granskas man ständigt – av läsare, väljare. Till naturaförmånerna hör feedback från fältet på valet av vinkel, åsikt, metodik.

Politikens metodik vet vi en hel del om. Eftersom medierna i enlighet med sitt uppdrag avslöjar, noterar och kommenterar den i realtid.

Däremot är kan medias arbetsmetoder för mången framstå som en – för att travestera Churchill – gåta insvept i ett mysterium. Det kan gälla (bort)valet av frågeställning, intervjuobjekt eller vad man överlag ser som värt att rapportera som nyhet.

Som varken journalist eller politiker är jag idag bara nyhetskonsument med stor aptit.

Min bakgrund sporrar mig ibland att skriva till journalister. Inte anklaga, inte ironisera eller raljera. Jag ställer frågor.

Oftast gäller mina frågor dessa journalistiska val – eller bortval. Att publiken lämnats i sticket då en väsentlig fråga blev oställd eller........

© Åbo Underrättelser