Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Jag känner emellanåt en stor maktlöshet inför den rasism och det människohat som frodas bland regeringspartierna och deras anhängare, skriver kolumnisten Marika Kivinen.

I början av hösten läste jag en nyhet i Al Jazeera om en musiklärare i ett flyktingläger i Gaza, Ahmed Abu Amsha, som genom musik hjälpte barn och vuxna stå ut med den verklighet som Israels folkmord tvingat dem att genomleva.

Israels drönare surrar dag och natt och skapar ett ljudlandskap som kan liknas vid tortyr. Det handlar inte bara om konstant övervakning, utan ljudet är ämnat att bryta ner människors psyke.

Eftersom det inte går att stänga ut ljudet, började Abu Amsha utnyttja drönarnas toner som byggstenar i sång och musik. Drönarnas ljud blev en del av en harmoni, en rytm, en sång.

Den här oerhört starka formen av motstånd har återkommit i mina tankar. För mig är det en påminnelse om att den kreativa impulsen är en del av överlevnaden.

Själen behöver näring, smärtan och känslor behöver få ett tryggt utlopp. Och genom........

© Åbo Underrättelser