Med en budget på 10 miljoner dollar har den surrealistiska skräckfilmen ”Backrooms” nu gått upp på topp 10-listan över årets mest inkomstbringande filmer i USA. 21-åriga regissören Kane Parsons inledde projektet som kortfilmer på Youtube, baserade på så kallad creepypasta med samma namn.

”Backrooms” utspelar sig i ett vagt 1990. Alkoholiserade och nyligen frånskilda Clark driver en affär som säljer reamöbler i en anonym strip mall. I terapin pratar hans terapeut om att köra fast i ett spår, om ”minsta motståndets neuronkedja” men en dag hittar Clark ett utrymme bakom väggen i sin affär. Ett utrymme som tycks spegla hans värld på ett skevt och ödsligt sätt.

Kortfilmerna som ”Backrooms” bygger på inspirerade också tv-serien ”Severance”. En annan lysrörsgrå korridorsdystopi som balanserar mörkret med ett vemodigt anslag. Covid-pandemin förändrade hela idén om kontorsarbete och om vi ska tro AI-industrin så kommer hela tjänstemannasektorn snart att implodera. Amerikanska köpcentrum står halvtomma, deppiga möbelaffärer som den i ”Backrooms” är en miljö som nästan försvunnit.

Estetiken som ”Backrooms” målar upp kallas liminal spaces. Det är en stil som exploderade på nätet i slutet av 10-talet. Synbart övergivna platser som existerar mittemellan. Hotellkorridorer med heltäckningsmattor som tycks sträcka sig mot evigheten. Kaklade rum halvfyllda med vatten, som kröker sig ut i det okända. Spartansk datorgrafik, eller verkliga miljöer som ser renderade ut. Tröskelrum mellan verklighet och dröm, liv och död.

Den liminala estetiken är nostalgisk. Genom ruinerna av en tid som gick att förstå konfronteras vi med vår allt mer abstrakta tillvaro. Det är ingen slump att "Backrooms” utspelar sig några få år innan internet började göra vår rumsliga upplevelse allt mer formlös.

Nostalgisk skit kastas på väggen men den fastnar inte.

Nostalgisk skit kastas på väggen men den fastnar inte.

Kanske tyder det på att samtida USA befinner sig i en kulturell korridor. Går vi........

© Göteborgs-Posten