Så alla "oavsett religion, ska anamma kristna värderingar?” Frågan ställdes till KD-ledaren Ebba Busch, som svarade jakande och preciserade: ”De svenska kristna värderingarna, ja. Så som de mejslats fram i vårt land.”

Jaha, dem! Då förstår man! Eller, vänta, vilka är det nu igen? Är yttrandefrihet, till exempel, en kristen värdering, eller är det snarare en värdering som tillkommit i opposition mot kyrkans förtryck av heretiska åsiktsyttringar?

Det finns nästan inget som irriterar mig mer – som kristen och som (i viss mening) liberal – som de slarviga kristendomsanspråken som kastas fram och tillbaka inom hela västvärlden just nu.

De dominerande kyrkorna har länge bidragit till en olycklig och ointelligent sammanblandning av religion och politik när de har gjort sig till taltrattar för politiska vänsterparadigm. De har låtsats att statens uppgifter är desamma som kyrkans och den enskildes: att göra gott, att vända andra kinden till, att löna ont med gott, ”sticka svärdet i skidan”, älska sina fiender, dela sitt bröd med den som hungrar och så vidare.

Den kristna kyrkans kall att vara universell och gränsöverskridande appliceras i denna diskurs som ett politiskt ideal. Att upprätthålla gränser och straffa dem som begår brott har däremot ofta beskrivits som lite ”okristet” – fast Nya testamentets fåtaliga statsvetenskapliga resonemang snarare handlar om sådana saker.

Och nu har högern på allvar tagit upp kampen om att lägga beslag på kristendomen för sina syften. Det handlar om att framhålla det kristna idéarvet som fundament till västerländska värderingar – en del av dem i alla fall.

Värst är det förstås inom delar av den amerikanska högern, med en krigsminister som gör anspråk på att ha Gud på sin sida, och med en samling underliga teologer och statsvetare som vill att kristendomen........

© Göteborgs-Posten