Sverigedemokraterna vill förbjuda slöjan. Inte bara de extremt ovanliga heltäckande plaggen, utan den rätt vanliga muslimska slöjan, hijaben. Kristdemokraterna som nyligen anslöt sig till linjen att burka och niqab bör förbjudas, vill inte följa med på nästa steg men Ebba Busch säger att hon önskar att normen i Sverige ska vara att här bär man inte slöja; en verkligt blågul islam.

Vänstersidans sociala medier-feminister rider naturligtvis ut till slöjans försvar och gör det hela till en frihetsfråga, en kvinnorättsfråga, en religionsfrihetsfråga. Och Timbros vd PM Nilsson skriver på X: ”Om partiledarnas slöjutspel tycker jag att ingen ska ha synpunkter på om en kvinna bär den eller inte bär den.” Varpå Annika Strandhäll (en av sociala medier-feminsterna) tackar honom. Vilken uppfattning som egentligen gömmer sig bakom denna opaka tweet är inte gott att veta, men nog infinner sig följdfrågan: ”Så hur säkerställer man att en vuxen kvinnas beslut att bära slöja inte är en följd av att omgivningen förväntar sig att hon ska täcka hår och hals?”

Alla som tänkt mer än en sekund på frågan vet att slöjan är förknippad med det mest omfattande kvinnoförtrycket i Sverige. Det är oursäktligt att så många ändå väljer att inte låtsas om detta uppenbara faktum.

Och i denna skenbart lilla fråga ryms hela den problematik som uppstår när den liberala demokratin, grundad i en historiskt kristen men sekulariserad kultur, försöker innesluta den oreformerade religionen och anti-individualistiska ideologin islam i sitt demokratiska, individualistiska bygge: Alla ska få tro som de vill, uttrycka sina föreställningar utan rädsla, ingen ska fråntas något, ingen ska tvingas till något. Låter........

© Göteborgs-Posten