På köksbänken står en skål med saltiner, bredvid en öppnad påse popcorn. Småkorvar och lagrade ostar samsas på en skärbräda. Vid spisen står ett fat med utsökta snittar, pytesmå toastbitar med olika toppingar, som ostkräm, stenbitsrom, lax och pepparrot, tryffelsvamp, chèvre och fikonmarmelad. Vid diskbänken har någon skivat upp banan och ringlat över färdiggjord chokladsås. Det ser lite tillkladdat ut men smakar säkert gott.

I vardagsrummet står ett enormt fat med högar av alla slags tänkbara nötter. Där finns hasselnötter, valnötter, jordnötter, macadamia, wasabi, pistage, mandlar, cashew; naturella, saltade, kryddade, rostade, brända, blancherade, chokladdragerade. På sidoborden utmed väggarna står den torkade frukten: fikon, mango, russin, dadlar – dadlar med smak och dadlar utan smak – aprikoser, äppelskivor, ananas.

I biblioteket finns chipsen. Alla de vanliga förstås men också de ovanliga, med de lite vuxnare smakerna: tryffel, parmesan, vinäger, chili. På flygeln trängs jordnötsringar med ostbågar. I trappan ligger praliner inslagna i staniol, en på varje steg. I badrummet finns en automat som gör att det känns hygieniskt att äta även där. Och i sovrummen står bunkar på nattduksborden där allt där nerifrån har blandats ihop. Innan man somnar kan man ta en näve. Vaknar man mitt i natten och känner suget kan man ta en näve till.

I barnens rum ligger söndertrampade chipsrester över hela golvet. Sängkläderna är bruna av utkletad choklad. Glänsande lakritsbåtar, sega råttor och geléhallon ligger på bord och stolar – någon har sugit på dem men tröttnat och spottat ut. Längs sänggavlar och dörrposter sitter fasttryckta tuggummin av varierande färg och ålder.

Ungefär så ser det ut hemma hos de flesta, och jodå, hos dig med. Eller: det ser inte ut så, men det är så det är. Snacksen är osynliga. Vi talar ju inte om chips och godis, utan om reels och algoritmer, om nyhetsflöden och Instagrambesök, om mobilspel och pågående sökningar på Blocket, om det virtuella fönstershoppandet, om YouTube Shorts – om ett konstant digitalt........

© Göteborgs-Posten