Det är en skandal, det som uppdagats om Vänsterpartiets lokalvalslistor. Det är en skandal, fast föga överraskande. Inte ens Nooshi Dadgostar verkar vara särskilt chockerad över att Expressen pekar ut 25 personer som öppet har uttryckt islamistiska och antisemitiska åsikter i olika sammanhang, hyllat Hamas och firat massakern som skedde den 7 oktober.

Den så kallade antirasism som Vänsterpartiet prenumererar på utgår ju från att rasism bara kan riktas mot personer som tillhör de underprivilegierade grupperna i ett samhälle. Då svenska och västerländska judar inte anses utgöra en sådan grupp tolkas antisemitism oftare som ett slags oupplyst klasshat, och därmed som ursäktligt. De israeliska judarna är enligt samma vänsterparadigm kolonisatörer, och Israelhatet är inte bara ursäktligt, utan närmast påbjudet.

Det enda som tycks förbluffa Nooshi Dadgostar är sålunda reaktionen: att reportrar och politiska motståndare gör en så stor sak av detta. “Vem har inte skrivit nåt dumt på nätet nån gång?“, som hon uttryckte det i TV4. Personerna är bortplockade från listorna, Nooshi har pliktskyldigt sagt att rasism och antisemitism inte hör hemma i Vänsterpartiet – efter att ha uttryckt sin förståelse för att människor är arga på Israel; nog borde saken vara utagerad?

Det tycker inte Tidöpartierna. I onsdagens riksdagsdebatt mellan partiledarna, den sista innan sommaren, gick de hårt åt Dadgostar och hårt åt Magdalena Andersson, som inte vill säga vare sig bu eller bä om samarbetet med detta parti, som gång på gång beslås med företrädare av tvivelaktigt slag.

Det är naturligtvis bra att saken diskuteras, och allt annat hade varit oursäktligt. Men det är svårt att komma ifrån känslan av att V-skandalen kom väldigt lägligt och tog fokus från ett mycket obehagligare faktum: dagen innan riksdagsdebatten publicerades en rapport om den växande antisemitismen i Sverige.

Avsändare var Forum för levande historia, ett institut som brukar vinnlägga sig om att svepa in allt obehagligt i politiskt........

© Göteborgs-Posten