När jag flyttade från USA till Frankrike för två år sedan skrev jag i en bok en kort lista med skäl att inte bo i Frankrike, bara för att vara förberedd. De tre skälen var: fransk högerextremism, fransk rockmusik och franska filosofer som skriver pompösa, nedlåtande pamfletter om andra länder.

I dessa tre kategorier ryms faktiskt de flesta av landets djupare problem. En fascistisk ådra som aldrig riktigt dör. En fäbless för tveksam rockmusik. Men också en nationell chauvinism, som märks i blicken på omvärlden.

Många franska egenheter kan ursäktas med att landet, trots allt, förblir rätt bra på det mesta som verkligen räknas. Medborgarna lever i snitt fem år längre än amerikaner, trots lägre BNP per capita. Det spelar inte så stor roll hur mycket vin och smör de konsumerar om de ändå håller sig vid liv till 84.

Men den nya extremhettan har blottlagt ett mycket mer akut problem. Äldre och hälsomässigt utsatta människor dör som flugor i värmeböljan. Det har varit 45 grader i Bordeaux, 42 i Paris. Folk slåss förtvivlat om fläktar på varuhusen. Inte för bekvämlighet, utan för överlevnad. Desperata småbarnsföräldrar fyller badkar med kallt vatten för att deras bäbisar inte ska svimma. Det extremväder vi trodde........

© Göteborgs-Posten