Äntligen hade det blivit vår. Gösta och jag hade bestämt oss för att paddla längs Leaf Lake upp till Aikens Lake över en veckända. Leaf Lake är en långsmal sjö. Väldigt l-å-n-g-smal.

Jag hade förpaddeln. Förpaddeln har nackdelen att man måste paddla hela tiden. Till skillnad från akterpaddeln, som styr och får lite vila av det.

Jag hade tillbringat vintermånaderna i Winnipeg hemma på Lansdown Avenue och på Dunsky Advertising i North Star In. Jag hade inte rört på mig under hela den här tiden, nu var jag ute och paddlade i en sinnessjukt lång sjö. Vi skulle ända till slutet på Leaf Lake. Vi paddlade. Det blåste motvind. Timma efter timma.

När vi äntligen kom i land sent på eftermiddagen orkade jag knappt gå. Trötta och hungriga reste vi tältet och gjorde i ordning för natten. Gösta började laga middag. Jag sa att jag skulle vila mig lite och kröp ner i sovsäcken. Jag somnade – och sov till nästa morgon. Gösta hade försökt väcka mig när maten var klar. Det hade inte gått. Han fick äta middag själv. Jag var sömnigare än hungrig.

Sömn är ett okontrollerbart och mystiskt tillstånd. Det sägs att det är vår hjärna som behöver vila. Men den vilar ju sig inte,........

© Göteborgs-Posten