Jag är så gammal att jag minns den amerikanska marknadsföringen av filmen ”Brokeback mountain”.

Spoiler: den var inte särskilt pk.

I stället för två suktande homocowboys på Wyomings prärier, en rosatintad bild från en av rullens få heterosexuella ögonblick. Jake Gyllenhaals Jack som förenas med hustrun Lureen (Anne Hathaway) i ljuv föräldralycka över en nyfödd telning.

Man undrar hur många ur den kristna högern som gick på bio i hopp om en stilla skildring av familjeliv i Mellanvästern. Hoppas det var många – då skulle annonsen kunna ses som ett rätt underbart trollande från filmbolagets sida, snarare än vad det var: ett ängsligt frieri till en pryd medelklass.

Nu var annonserna inte det enda exemplet på den ambivalens som omgav ”Brokeback mountain”. I en intervju av GP Kultur nu i helgen minns filmens producent James Schamus hur nervös stämningen fortfarande var 2005.

”Vi var glada att människor gillade filmen”, säger han till GP:s Katja Palo. ”Men det fanns ett tillfälle när ännu en recension sa att det inte var en gayfilm utan en universell film, och Ang vände sig till mig och sa: Anledningen till att filmen är universell är för att den är gay. Det specifika skapar det universella.”

Det kan på ytan tyckas som en lite deprimerande ordning att........

© Göteborgs-Posten