Det finns flera sätt man skulle kunna svara på Mikaela Blomqvists kritik av kritiken av Tone Schunnessons ”Ultravåld”.

Blomqvists take var alltså att kritikernas samfällda hyllningar av romanen var överdrivna och onyanserade, samt att det trots allt finns mycket att invända såväl estetiskt, stilistiskt som språkligt, något hon menade att kritikerna underlåtit att göra.

Detta illustrerades med en mängd exempel på potentiella fel och brister.

Denna kritik skulle kunna gå att bemöta med egna exempel och argument för att ”Ultravåld” visst förtjänade lovorden – eller vad kritikerna i fråga nu råkar tycka.

(Anna Hallberg, Kristoffer Leandeoer, Ulrika Milles med flera, jag tittar på er!)

Men att som Sydsvenskans Maria G Francke (5/9) anföra att det är tråkigt att en........

© Göteborgs-Posten