Om inte Liberalerna kommit upp i 3,5 procent tio dagar före valet då bör ”de blågula väljarna” rösta på något annat av Tidö-partierna, annars är det en bortkastad röst. Det beska beskedet gav SD-ledaren Jimmie Åkesson i SVT:s utfrågning i helgen.

Uttalandet har fått stor uppmärksamhet. Det beskrivs som att Åkesson nu kastar Liberalerna under bussen. Rent krasst är det dock bara ett nyktert konstaterande av realiteter. Om inte Liberalernas siffror lyfter kraftigt den närmaste veckan är det troligen en bortkastad röst att välja Liberalerna i riksdagsvalet. All erfarenhet talar för det. I skrivande stund ger det mer än tre gånger pengarna att satsa på att L klarar sig hos Svenska spel.

Sverigedemokraterna eller Moderaterna hade förstås kunnat hjälpa upp L:s siffror genom att aktivt uppmana sina anhängare att rösta på L. Det hade de nog gjort om det varit jämnare mellan blocken och inte skiljt tio procentenheter. Men SD och M verkar nu mer intresserade av vilket av de bägge större högerpartierna som ska bli oppositionsledare efter en valförlust. Intresset för att rädda L är naturligt nog svagt i jämförelse.

Varför har Liberalerna hamnat i den här situationen? Vi kommer få höra många tvärsäkra röster som vill pränta in att det beror på valet att samarbeta med SD. Men det är en historielös förenkling. Partiets oförmåga att förhålla sig till Sverigedemokraterna är visserligen en viktig förklaring till krisen. Men det handlar i första hand om partiets svårighet att hitta sin roll, långvarig intern splittring och ständigt velande.

Liberalernas problem går........

© Göteborgs-Posten