Tre frågor definierar 2020-talet i Europa: det pågående kriget i Ukraina, USA:s förändrade roll i Europa och kontinentens ekonomiska stagnation. Vare sig vi vill det eller inte så påverkar dessa händelser Sverige.

Ändå behandlas de inte i valrörelsen av public service med den tyngd de kräver.

Kriget är ingen lokal angelägenhet för Ukraina; det har helt förändrat den europeiska säkerhetspolitiken och ställer våra svenska politiker inför en lång rad svåra beslut och dilemman. På grund av att Sverige är nära allierat med Ukraina så har vi ofrånkomligen blivit inblandade i vår tids stora militära konflikt.

Ryssland har täta förbindelser med Iran, militärt och ekonomiskt. I Ryssland tillverkas iranska drönare på licens och Iran har av Ryssland fått satellitdata i realtid för att kunna slå till mot amerikanska baser i Mellanöstern.

Kina understödjer Ryssland och Iran, både genom export av kritisk teknik och genom att köpa råvaror. I Säpos sammanställning över de främsta säkerhetspolitiska hoten mot Sverige lyfts särskilt just Ryssland och Iran. Och vårt ekonomiska beroende av Kina har enbart växt under de senaste två decennierna.

Men trots att Sverige i praktiken är part i den pågående, närmast globala, konflikten märks det knappt i den politiska debatten eller den begynnande valrörelsen. Saknas konflikter mellan partierna? Råder total enighet? Knappast, det finns mycket att tydliggöra i allmänhetens intresse.

Medan Sverige har blivit direkt involverat i pågående konflikter genomför USA till slut det som har varit på tapeten alltsedan Barack Obama var president: ”The pivot to Asia”. Nu handlar det inte längre om ord; USA ställer i praktiken om sina militära prioriteringar. Under 2025 lämnade en brigad ur den 101:a luftburna divisionen Europa utan att ersättas av en annan enhet. I maj 2026 påbörjades en minskning av truppnärvaron i Tyskland. Under ett år ska........

© Göteborgs-Posten