Det har i mer än hundra år funnits bred enighet i Sverige om att äldre som av något skäl inte kan ta hand om sig själva och sitt hushåll har rätt till hjälp av samhället. Jämte sjukvården, skolan och barnomsorgen hör äldreomsorgen till de samhällsinstitutioner som berör störst andel av befolkningen.

Men det tog lång tid innan äldreomsorgen utvecklades till vad den, oftast, är i dag. Decennier av politiska beslut, debatter, utredningar och organisationsförändringar krävdes.

I Sverige har vi sedan 1918 års fattigvårdlag haft någon form av gemensam äldreomsorg.

Fattigvårdslagen byttes ut mot socialhjälpslagen 1957. På 1970-talet expanderade äldreomsorgen rejält. Sedan kom socialtjänstlagen 1980, som gav de boende på äldreomsorgen större mått av självbestämmande. I början av 1990-talet kommunaliserades äldreomsorgen. Kort innan millennieskiftet infördes lagkrav på personalen att rapportera missförhållanden.

Sådana har inte saknats under åren, och deras ökande allvar och frekvens visar att något inte står helt rätt till inom den svenska äldreomsorgen. Föregående år utmärkte sig i synnerhet i negativ bemärkelse.

I Uddevalla gjordes elva rapporter förra året, som utmynnade i en Lex Sarah-anmälan till Inspektionen för vård........

© Göteborgs-Posten