Hoppet tynar bort – kvar finns ilskan
Snart bara ilskan kvar i katastrofens Venezuela
Johan Mathias Sommarström
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
De vädjande ljuden från rasmassorna tystnar.
Snart återstår bara ilskan.
Hela kvarter, ja stadsdelar ligger i platta, oformliga högar på marken. Det som var stolta höghus är nu trötta högar av bråte och våningsplan hoptryckta som filodeg.
Det kan fortfarande ske mirakel.
Fastklämda människors sista chans att överleva, men för de flesta är hoppet redan ute.
Varje dag uppdateras dödstalet av Venezuelas myndigheter. Människor reducerade till statistik. Tusen och åter tusen saknas, vissa kommer aldrig att återfinnas. På sjukhus skvallrar porträtt och efterlysningslappar om de många älskade som inte längre finns.
När katastrofen var ett faktum fanns ingen hjälp att få. Åtminstone inte........
