Magdalena Andersson (S) testar kebabsås på Tiktok. Jimmie Åkesson (SD) pratar djurrätt med Thérese Lindgren. Simona Mohamsson (L) tar med sig mikrofon och självdistans ut på stan och frågar förbipasserande om de vet vem hon är. Vad är det egentligen som händer?

Fyra bokstäver har ritat om spelplanen för politisk kommunikation. Den nya EU-förordningen TTPA förbjuder inte politisk reklam i sociala medier, men ställer betydligt högre krav på märkning.

Techjättar som Meta och Google har svarat med att förbjuda partierna från att köpa annonser på plattformar Facebook, Instagram och YouTube. De har på så sätt i praktiken har omformat villkoren för politisk kommunikation i Europa.

Den ”organiska skulden”

När man inte längre kan betala för synlighet blir det som jag har kommit att kalla för den “organiska skulden” plötsligt tydlig. Då återstår två vägar: att låna någon annans kanal, till exempel en influencers, eller att vara tillräckligt intressant själv för att ta sig in i flödet, till exempel genom att inspireras av influencers sätt att skapa innehåll.

Grundplattan är vad man brukar kalla för “parasociala relationer”. Genom att dela med sig av sina privatliv och interagera direkt med sina tittare kan influencers skapa en känsla av gemenskap och vänskap. Men till skillnad från en vanlig vänskap, som bygger på ömsesidighet, är den parasociala relationen ensidig. Trots det kan det göra publiken mer mottaglig för de budskap som en influencer förmedlar.

Om vi nu byter ut “influencer” mot “politiker” börjar vi kanske förstå varför de agerar som de gör på sociala medier.

Sociala medier premierar........

© Resumé