I fredagskrönikan delar jag som chefredaktör med mig av mina tankar kring aktuella händelser och publiceringar under veckan som gått. ***

Regeringen har haft ett underläge under hela mandatperioden och det är inte särskilt svårt att föreställa sig frustrationen när inga åtgärder verkade ge önskad effekt. Gunnar Strömmer hade betat av punkt för punkt i det rättspolitiska ”paradigmskiftet” utan att belönas av opinionen. Tidö stresstestade oppositionens regeringsduglighet med en kram, men den rödgröna röran kom inte upp på agendan. Valfläsket staplades till slut så högt att Finanspolitiska rådet började larma – men avståndet till de rödgröna var fortfarande stort när vi gick in i sommaren.

Den medietränade statsministern var stundtals märkbart stingslig, och Martin Borgs avfärdade svaga opinionssiffror som en sossebluff. När Simona Mohamsson och Martin Melin mitt i industrisemestern ordnade kundvagnsrace på Willys i Jönköping var det få som såg 5,8 procent framför sig.

Sakta men säkert började Moderaternas strategi att lägga allt fler ägg i samma korg bära frukt – inte för M, men för Tidö. Varningar för skattechock biter när matpriser, bolån och börsutveckling blivit det nya vädret i ett Sverige där allt fler först om främst är projektledare i sina egna liv.

”Lite mer i plånboken” kan låta torftigt som berättelse, men i vardagsnära bilder blir det effektivt i en verklighet präglad av Rysslands invasion av Ukraina, Trumps tullar och Hormuzsundet.

I dataåldern har sektor efter sektor reducerats till kalkyler över intäkter och kostnader och........

© Resumé