”The Odyssey” visar varför biografierna är i kris
Varför blir jag så upprörd över bagateller? Är det åldern? Unga människor blir arga över hur vi i min generation sabbat världen som håller på att gå under. Själv blir jag jätteupprörd när vädermeteorologen i svt utser en vinnare i solligan. Redan 6 augusti! Sommaren är inte över bara för att svt infört sin hösttablå.
Nu talar de hela tiden om ”höst” men soltimmarna fortsätter. Uttrycket ”vi hade i alla fall tur med vädret” gäller dock inte alla som är ute och reser. Allra minst Odysseus.
I den aktuella storfilmen ”The Odyssey” stormar det rejält hela resan. Jag såg den på en biograf i Stockholm och det var en plågsam historia. Men det var inte blåsten som var värst, det var ljudet. En tre timmar lång resa med fingrarna i öronen (allt vax gick åt till besättningen när vi passerade sirénernas ö).
Varför har biografer nu för tiden alla ljudreglage på maxvolym? En förklaring jag hört är att de vill att biopubliken ska känna att de är mitt i handlingen. Rena omtanken alltså.
Nu sågar hon Nolans filmversion jäms med sandalerna.
Nu sågar hon Nolans filmversion jäms med sandalerna.
Det är precis tvärtom. Denna ljudvolym blir en slags verfremdungseffekt. Man blir bara irriterad, ungefär som när man ska lyssna på en ljudbok och den som läst in den har en........
