Det är svåra tider för oss smörgåsätare.

Det finns numera bara ett kafé i Göteborg som serverar riktiga smörgåsar. Jag vågar inte skriva etablissemangets namn, för jag vet att det vore en dödskyss.

Vi smörgåsätare kan inte berätta för någon utanför den betrodda kretsen när vi har funnit ett bra ställe. Det finns nämligen en kuslig omständighet: Så fort ryktet sprids om ett prima bageri eller kafé läggs det ner.

Häromåret fann jag till exempel färska rundstycken i ett gårdskafé i närheten av Varberg. Jag nämnde det någonstans.

Den enda vi önskar oss är en nybakt fralla, ett tunt skikt smör och en mellanlagrad emmentaler.

En vecka senare gjorde det konkurs.

Flera gånger har jag i spalten sjungit smörgåsens lov. En riktig smörgås är ett verk där begränsningen skapar mästaren. En riktig smörgåsmästare – som väl glosan måste lyda – ger inte efter för billiga taskspelarknep med gurkskivor eller kycklingröror. Allra värst är de soltorkade tomaterna. Soltorkade tomater bombar sönder allt. Ingenting i närheten av soltorkade tomater smakar något annat än soltorkade tomater.

Vi smörgåsätare är anspråkslösa människor. Den enda vi önskar oss är en nybakt fralla, ett tunt skikt smör och en........

© Göteborgs-Posten