Jag tar del av nyheten om attacken mot Christopher street day i Berlin med samma känsla som jag tagit del av senare års attacker: Med stor bestörtning, men knappast förvåning.

De besinningslösa dåden mot hbtq-communityt har börjat te sig som en del av vår moderna historia – 1973 förlorade 32 personer livet i mordbranden på baren Upstairs lounge i New Orleans. I slutet av 90-talet bombades gaypuben Admiral Duncan i London. 2016 mördades 49 personer under masskjutningen på klubben Pulse i Orlando. Och så sent som 2022 öppnade en man eld på baren London Pub i Oslo – två personer dog, 21 skadades.

Det gemensamma för brottsplatserna är att de samtliga är ställen där queerpersoner träffas för att umgås, ha roligt och leva ut, men som på det här sättet besudlas med blod, sorg och skräck. Ingen kan undgå budskapet: En queerperson ska aldrig känna sig säker någonstans. Inte ens på en Pridefestival i en av Europas största och mest accepterande städer.

Det finns förvisso anledning att vara försiktig med att dra alltför snabba och........

© Göteborgs-Posten