Jag hade ett kluvet förhållande till 2010-talets identitetspolitiska svängning i den svenska offentligheten. Å ena sidan var skiftet mot nytt tolkningsföreträde viktigt. Bort från ”etniska svenskar” som talade för minoriteter och invandrare, till att erfarenheter av rasism sattes i centrum.

Å andra sidan nya former av förenkling. ”Vita” personer antogs sakna förståelse, skulle sitta ner och vara tysta med risk för att annars brännmärkas.

Men denna antirasism hade från första stund en blind fläck. När Nöjesguiden för tio år sedan publicerade ett temanummer om rasistiskt hat saknades – judar. Det hade då förflutit ett halvår sedan terroristattacker i Paris riktades mot – judar. Svenska skolbarn hade fått stärkt polisbevakning för att de var – judar.

När Ekot nu decenniet senare rapporterar att allt fler........

© Göteborgs-Posten