Scenerna är så märkliga att jag inte vet om jag ska skratta eller skriva en bok. Det vill säga – situationen är som den brukar vara när historien vägrar förbli begravd i Centraleuropa. Här har Marx devis om att historien upprepar sig först som tragedi och sedan som fars sina egna regler. Man vet aldrig om tragedin eller farsen kommer först.

Jag sitter på Václav Havel-biblioteket i Prag när den sudettyska kongressen i staden Brno, Tjeckiens Göteborg, går av stapeln. Det är det första mötet på tjeckisk mark för ättlingar till de tyskar som under brutala former fördrevs härifrån för 80 år sedan. Länge var ”tyskens” återkomst något regimen skrämde tjecker med (och när Havel på 1990-talet ensam bad om ursäkt för fördrivning fick han löpa gatlopp).

Under detta gästspel av både tragedin och farsen läser jag texter av Havel. Och skickar ännu en tacksam tanke till dissidenten som på 90-talet fortsatte vara klarsynt om sitt lands behov: att gå med i EU och Nato och på så sätt bädda in den lättantändliga historien i internationella strukturer.

När besöket väl går av stapeln sitter tyskarna vid ett långbord på ett torg som vilka turister som helst

När besöket väl går av stapeln sitter tyskarna vid ett långbord på ett torg som vilka turister som........

© Göteborgs-Posten