Fredagens seminarieövning på Lidingö, där de rödgröna partiledarstaberna suttit ned och lyssnat till ett antal experter och organisationsföreträdare, har motiverats med att deltagarna ska få en ”gemensam lägesbild”. Det antyder en syn på politik som blivit vanligare i etablerade kretsar: att politiska motsättningar kan lösas upp om alla bara förstår hur det ligger till, som om politik kan reduceras till ett HR-seminarium där syftet är att få medarbetarna att dra åt samma håll.

Gemensam lägesbild är ett begrepp som används inom bland annat Försvarsmakten och vid insatser med blåljuspersonal där syftet är att lösa ett konkret problem. Det kan vid första påseende låta rimligt att politiker från olika partier sätter sig ned och kommer överens om vilka ”problem” samhället har för att sedan lösa dem tillsammans. Men det bygger på en ganska naiv föreställning om politik.

Till att börja med kan vi nog utgå från att företrädarna för Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet redan har ganska bra koll på tillgängliga fakta och statistik. De har en mängd tjänstemän och experter till sitt förfogande. De har riksdagsgrupper med erfarna ledamöter som i sitt utskottsarbete ska hålla sig insatta i olika delar av samhället. I det arbetet träffar de regelbundet företrädare för olika samhällssektorer.

Politik handlar dock i väldigt liten utsträckning om enkla fakta och siffror utan om att tolka komplexa fakta och sätta in dem i ett sammanhang. Den skillnaden är central, men kan vara lite svår att greppa. Det beror inte minst på den utbredda föreställningen att politiker är oense om värderingar men har, eller åtminstone bör sträva efter att ha, samma verklighetsuppfattning. Redan i grundskolan får vi lära oss att skilja på fakta och värderingar. Tidningarnas uppdelning i nyhetsjournalistik och opinionsjournalistik bygger på samma enkla dikotomi.

Det här är dock en så grov........

© Göteborgs-Posten