Jag läste en artikel där Igli Tare, Milans nye sportchef, lyftes fram som en av de främsta i Europa under den här mercaton. Han hyllades för att ha både stärkt truppen och hållit ekonomin i schack. Enligt skribenten har Tare gett Milan stabilitet och goda förutsättningar inför säsongen. Men bland de hundratalet kommentarer jag scrollat igenom är det få som håller med, och ännu färre på sociala medier. “Sålt bra, köpt dåligt” är den sammanfattning de flesta fans verkar enas kring.

Mittfältet får lovord för kvalitet och bredd, medan anfallet och värvningen av Nkunku delar fansen. Vissa ser honom som viktig, andra påminner om hans skadehistorik.

När det däremot kommer till hur klubben hanterat försvaret väller kritiken in. Istället för en erfaren ledare som behövs för att styra en trebackslinje (och som ledningen sökte) landade Milan till slut i en oprövad 19-åring som kostade tio miljoner euro. “Tyskarna måste ha öppnat skumpan direkt”, sa en vän när han kommenterade David Odogu-köpet. Det är, enligt många, en symbol för en mercato där klubben satsat fel, betalat för mycket och agerat i panik i slutfasen.

I övrigt kallas Tare medioker. Många påminner om att han var arbetslös i två år, att han var Milans tredjehandsval och bara fick jobbet när trycket på klubben att utse en sportchef blev för stort. Han beskrivs som en marionett, en som tagit över Zlatans gamla roll som frontfigur för klubben, som pratar och tar skulden för beslut fattade av andra bakom kulisserna. Att det inte alls är han som bestämmer, menar många, och de pekar på hans egna ord om att det inte bara är han utan också Giorgio Fulani, Zlatan och Geoffrey Moncada som sköter mercaton.

Mest kritik riktas mot hur han........

© fotbollskanalen