De behövde ingen hjälp från läktaren

REGGIO CALABRIA. Sverige tog tre poäng och klarade det tuffaste testet.De yngre spelarna var modiga - men framför allt tillräckligt bra.

Andersson: "Viktigt med bra start"

Sverige klarade av den, på pappret, tuffaste matchen i VM-kvalet. Det gjorde man med kanske en av de yngsta startelvorna genom tiderna - och med förbundskaptenen på läktaren. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, man behöver inte vara orolig över "nya" Sverige. Man ska snarare vara glad över nytillskotten som bidrar enormt mycket. 

Den enda som behöver vara orolig är Tony Gustavsson som satt på läktaren när Sverige tog den första segern under “hans” ledning. Hur var det nu, hur mycket fick han blanda sig i under sin avstängning? Direktiven från Tony Gustavsson innan matchen mot Italien på tisdagskvällen var att han inte fick kommunicera med vare sig laget eller bänken från och med 90 minuter innan matchstart och under hela matchen. Han fick inte ens heja på laget, var det sagt. 

Men det stämde tydligen inte. Minuter innan matchstart var beskedet att förbundskaptenen fick hålla kontakten med bänken via telefon och sms, men inte via direktkontakt. Hade man inte koll på det innan? Eller fanns det anledning att mörka den delen? Hur som helst så satt han med öronsnäcka och kommunikationsverktyg hela matchen, så lite av äran kan han kanske ta år sig.

Låt oss avhandla det som var den stora “snackisen” på förhand: Backlinjen. Det blev Smilla Holmberg, Bella Andersson, Elma Junttila Nelhage och Hanna Lundkvist som startade. Tillsammans hade de strax 41 landskamper där Lundkvist ensam hade 29 landskamper. Andersson gjorede sin A-landslagsdebut. Givetvis var det saker som inte satt för den nykomponerade backlinjen, men det var också mycket som fungerade. 

Andersson vågade ta för sig och i defensiven var hon stabil när det kom till kritan. Lite onödigt stressad i vissa lägen, men herregud, det hör till när man debuterar. Många gånger låg hon precis rätt och kunde nicka bort Italiens avslutsförsök. Det var en stark presentation av sig själv i landslaget. Elma Junttila Nelhage visade prov på ledaregenskaper när hon styrde sina medspelare. Det tror jag är en jättebra lärdom, att få kliva fram på det sättet. Det ska hon våga göra även när Nathalie Björn är tillbaka. Att Hanna Lundkvist och Smilla Holmberg skulle fungera bra på sina respektive kanter var betydligt mer beprövat och mycket riktigt var det stabilt, trots att ingen av dem kom upp i sina respektive högstanivåer.

Vi kan inte lämna den här matchen utan att nämna både Felicia Schröder och Monica Jusu Bah, med störst fokus på den sistnämnda. Vilken halvlek hon gjorde första 45 minuterna. Då visade hon att hon håller absolut högsta internationella klass både när det gäller snabbhet, en-mot-en och i passningsspelet. Det italienska försvaret hade svårt att hänga med trots att Jusu Bah var den som sprang med boll. Samspelet med Felicia Schröder fungerade fint, vilket man vet från hur det brukar se ut i Häcken, men nu har det börjat synas även i landslaget. Schröder var svårslagen felvänd och kunde därefter leverera bollar ut till sin kompanjon. 

Tre poäng borta mot Italien är imponerande, särskilt med tanke på hur lite landslagserfarenhet många av spelarna i den här elvan besitter. Den nya generationen kommer återigen med lugnande besked för framtiden. Det är de här spelarna som kommer göra det i VM 2027, om Sverige tar sig dit. Med tanke på tisdagens besked ser det minst sagt lovande ut.

Mer från Italien-Sverige

© fotbollskanalen