Pre-contracts - därför kan spelare och klubbar bli avtalsbundna tidigare än vad de tror

Tidigare i vinter cirkulerade uppgifter i media om en spelare som plötsligt sades vara bunden till en klubb, trots att han själv inte uppfattade att något kontrakt egentligen hade ingåtts. Klubben hotade med att gå till Fifa om spelaren inte dök upp. I rapporteringen beskrevs situationen som dramatisk, men bakom den typen av berättelser finns ofta en juridisk förklaring.

För den som arbetar med de här frågorna dyker ett mönster upp ganska snabbt. I många fall handlar det om att spelaren har skrivit på, eller accepterat, ett så kallat pre-contract, ett föravtal som i vissa situationer kan vara bindande, eller inte, beroende på hur det är utformat och formulerat. Om spelaren därefter får ett bättre erbjudande, eller försöker förhandla parallellt, är pre-contractet något som en klubb kan luta sig mot och använda som påtryckning mot spelaren.

Ofta har spelaren själv ingen tydlig bild av om han faktiskt är bunden eller inte. När klubben då påminner om avtalet och varnar för konsekvenser vid ett eventuellt avtalsbrott och en stämning hos Fifa kan situationen till slut landa i att spelaren fullföljer övergången och skriver på det slutliga kontraktet av ren rädsla och stress, oavsett om spelaren de facto är bunden eller inte.

Utifrån kan det då se ut som att spelaren har tvingats till en övergång. I själva verket handlar konflikten ofta om en annan fråga: snarare när ett avtal egentligen anses ha uppstått och vid vilken tidpunkt en spelare anses ha ingått ett spelaravtal.

Missförståndet kring när ett kontrakt uppstårDen spontana uppfattningen i den internationella fotbollsvärlden är ofta ganska enkel. Ett kontrakt anses finnas först när det slutliga spelaravtalet är undertecknat av båda parter. Fram tills dess uppfattas processen som en förhandling där både klubben och spelaren fortfarande kan ändra sig. Men juridiskt är verkligheten inte alltid så tydlig.

I den internationella fotbollen finns flera situationer där ett avtal har ansetts vara bindande trots att det slutliga spelaravtalet aldrig skrivits under. I stället har avgörande organ tittat på om parterna faktiskt redan hade kommit överens om de centrala villkoren i anställningen. Om så är fallet kan ett avtal i vissa situationer anses ha uppstått redan där och det är här någonstans som begreppet pre-contract blir centralt.

Bakgrunden är, väldigt förenklat, att när liknande case prövats i Fifa, har avtal ibland ansetts vara ingångna när parterna har uttryckt en gemensam vilja att ingå ett avtal, det vill säga när det finns ett erbjudande och ett accepterande. Den viljeförklaringen kan vara både uttrycklig och underförstådd.

Det betyder i praktiken att spelaravtal på den internationella arenan inte alltid kräver en fysisk signatur. Signaturen är ofta det enklaste sättet att visa att parterna är överens, men den är inte alltid avgörande. En acceptans kan också visas genom parternas beteende, till exempel genom (i) att ett kontrakt skickas, accepteras via e-post eller meddelande, (ii) att parterna börjar agera som om en anställningsrelation redan har uppstått, eller (iii) att ett pre-contract är formulerat på ett sätt som gör att det kan uppfattas som bindande parterna emellan.

Vad ett pre-contract egentligen innebärEtt pre-contract är i praktiken ett föravtal. Det är en överenskommelse där parterna bestämmer de grundläggande villkoren för ett framtida spelaravtal, ofta innan alla detaljer är färdigförhandlade. I många fall handlar det om att man enas om kontraktslängden, ersättningen inklusive centrala bonusar och när spelaren ska ansluta till klubben och prestationerna som ska utföras parterna emellan. Tanken är ofta att parterna senare ska skriva ett mer omfattande och detaljerat slutligt spelaravtal. Ett pre-contract kan antingen vara ett bindande avtal i sig, eller bara ett erbjudande som senare ska följas av ett slutligt kontrakt. Det är det sistnämnda man ofta vill åt när man använder sig pre-contract. Hur dokumentet är formulerat blir därför centralt.

Det innebär att ett dokument som av parterna uppfattas som ett steg på vägen i en förhandling i vissa fall kan få betydligt större juridisk betydelse än vad någon av dem egentligen hade tänkt.

När en överenskommelse anses tillräckligNär tvister om kontrakt uppstår i den internationella fotbollen görs ofta en helhetsbedömning av situationen. Frågan blir då inte bara om ett slutligt kontrakt finns, utan om parterna redan hade kommit överens om de centrala delarna av anställningen. Traditionellt handlar det om några grundläggande komponenter i ett anställningsförhållande. Nämligen avtalets längd, spelarens prestation (att spela för klubben), spelarens underordning till klubben och den ersättning som ska betalas. Om dessa delar är överenskomna kan ett bindande anställningsförhållande i vissa situationer anses ha uppstått redan innan ett slutligt spelaravtal skrivits på.

Parternas beteende kan också spela rollEn annan aspekt som ibland får betydelse är som sagt hur parterna faktiskt har agerat under förhandlingens gång. Om en klubb exempelvis börjar ordna praktiska detaljer kring övergången, som att påbörja processen för arbetstillstånd, planera spelarens ankomst eller kommunicera om övergången internt kan det bidra till bilden av att klubben uppfattade avtalet som klart.

På samma sätt kan spelarens agerande spela roll. Har spelaren accepterat villkoren? Har han bekräftat överenskommelsen i kommunikationen med klubben eller sin agent? Har parterna agerat som om affären redan var bestämd? När sådana frågor prövas görs ofta en samlad bedömning av alla omständigheter kring relationen mellan parterna.

Den situation där konflikterna ofta uppstårDet är just här många konflikter i praktiken uppstår. En spelare kan uppleva att processen fortfarande är en förhandling. Spelaren kanske väntar på ett annat erbjudande, eller så uppfattar spelaren dokumentet som ett preliminärt steg inför ett slutligt kontrakt. Samtidigt kan klubben uppfatta situationen annorlunda. Om de centrala villkoren redan är överenskomna, i exempelvis ett (ibland medvetet) dåligt formulerat pre-contract kan klubben betrakta avtalet som bindande. När spelaren då försöker gå till en annan klubb uppstår konflikten. Från spelarens perspektiv är valet fortfarande öppet. Från klubbens perspektiv handlar det i stället om ett potentiellt avtalsbrott.

Samtidigt finns det ett sätt att skapa större tydlighet i sådana situationer. I många pre-contracts används nämligen så villkor som måste uppfyllas innan ett avtal blir bindande parterna emellan. I juridiken brukar man tala om conditions precedent. Det handlar i grunden om att parterna kommer överens om att ett spelaravtal bara är bindande om vissa förutsättningar uppfylls, vilket man formulerar i pre-contractet och ofta "cappar" inom ett specifikt datum.

Sådana villkor exempelvis handla om att spelaren måste klara en medicinsk undersökning, att arbetstillstånd beviljas eller att överenskommelsen endast blir bindande när ett slutligt spelaravtal har undertecknats innan ett specifikt datum. När sådana villkor finns bra formulerade i pre-contractet, innebär det i praktiken att parterna inte binds förrän de formulerade villkoren har uppfyllts.

Varför formuleringarna får så stor betydelseDet är därför formuleringarna i ett pre-contract kan få stor betydelse. I vissa situationer vill en klubb att föravtalet ska vara bindande för att låsa en spelare. Då formuleras avtalet på ett sätt som gör att överenskommelsen kan anses gälla omedelbart i och med att parterna accepterar villkoren i pre-contractet genom en signatur exempelvis. Ofta är det så att klubbarna använder dessa (något fult formulerade) pre-contract som en form av påtryckningsmedel, även om det skulle kunna vara så att det faktiskt inte är bindande. Hotet i sig kan ibland vara tillräckligt för att spelaren ska ge med sig, och det är därför det är så extremt viktigt att ha juridisk hjälp i dessa situationer.

I andra situationer vill parterna i stället markera att dokumentet bara är ett steg i förhandlingsprocessen för att parterna ska kunna "committa sig" till varandra och att parterna på så sätt kan framskrida i förhandlingen. Detta är den "vanliga vägen". Ofta görs detta inför att spelaren får en flygbiljett bokad av klubben och på så sätt vågar åka till det nya landet för att genomföra de nödvändiga procedurerna. Då kan pre-contractet innehålla tydliga villkor som gör att det slutliga spelaravtalet fortfarande är det som ger upphov till bundenheten parterna emellan. Skillnaden mellan dessa två situationer kan vara helt avgörande om en tvist senare uppstår.

En viktig lärdom i transfermarknadenFör både spelare och klubbar finns därför en viktig lärdom. I den internationella fotbollen är det inte alltid den slutliga signaturen på ett slutgiltigt avtal som avgör när parterna är bundna. Om parterna redan har kommit överens om de centrala villkoren kan ett bindande avtal i vissa situationer anses ha uppstått tidigare.

Samtidigt kan tydliga villkor i ett pre-contract göra att situationen ser annorlunda ut. I fotbollens transfermarknad är gränsen mellan en förhandling och ett bindande avtal ibland betydligt tunnare än många tror. Och det är just i det gränslandet som många av de historier som ibland dyker upp i media egentligen har sin förklaring.

Det är också mot den bakgrunden som situationer som den som beskrevs i början av artikeln ofta bör förstås. När en klubb hänvisar till ett redan undertecknat eller accepterat pre-contract kan det i praktiken innebära att klubben anser att spelaren redan är bunden, även om spelaren själv uppfattar att processen fortfarande befinner sig i ett förhandlingsskede. När hotet om ett eventuellt ärende hos Fifa då lyfts fram uppstår ofta en pressad situation där spelaren tvingas göra en snabb riskbedömning. I många fall landar det därför i att spelaren fullföljer övergången och skriver på det slutliga spelaravtalet, inte nödvändigtvis för att situationen är juridiskt helt klarlagd, utan för att undvika en potentiell tvist och de osäkerheter som följer med den, i en spelarkarriär som ofta är för kort för ett alltför stort risktagande. Och just därför blir den avgörande frågan i många sådana situationer inte om ett kontrakt formellt har skrivits under, utan om det redan fanns ett erbjudande, ett accepterande och en gemensam vilja från parterna att ingå ett avtal.

© fotbollskanalen