Lättnad – men största frågan olöst

Reporter och ekonomikommentator

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 11.02 | Publicerad 10.53

Att Donald Trump backar från sina hot om domedag får en hel värld att pusta ut.

Börserna rusar, oljepriset faller, räntorna går ned.

Men världsekonomin kastas samtidigt in i en ny och osäker era. Om Iran får behålla kontrollen över Hormuz-sundet blir regimen en stormakt.

The mad-man theory. Det har pratats en hel del om den de senaste dagarna och det är lätt att förstå varför. Donald Trumps utspel om ”att en hel civilisation kommer dö i natt” väckte på goda grunder avsky runt om i världen och fick till och med en del av hans tidigare supportrar i USA att prata om folkmord, krigsbrott och vikten av att försöka avsätta honom.

”Galningsteorin” härstammar från Vietnam då president Richard Nixon ville få Sovjet att tro att han var beredd att använda kärnvapen för att avsluta kriget. Taktiken är tänkt att skapa skräck hos motståndaren och tvinga fram en förhandling eller kapitulation.

Men det hela bygger på att den som använder sig av strategin har någon slags trovärdighet.

Den tycks Donald Trump ha förbrukat, även i rollen som oberäknelig galenpanna.

Hans bluff var redan synad. Marknaden höll sig relativt lugn under tisdagen. Om det hade funnits en verklig förväntan om den dramatiska och historiska eskalering av kriget som Trump antydde hade det varit kaos och panik.

Iran, som förstås är hårt pressat efter fem veckors bombande, verkade inte heller riktigt ta hoten på allvar. Utåt sett visades inga tecken på att ge upp.

Men det kan ha funnits en annan avsikt med Donald Trumps groteska retorik, att få en reträtt att se ut som en seger.

Som Iran-kännaren Trita Parsi skrev på X under gårdagen kan Trump genom att först utfärda bombastiska varningar och sedan gå med på flera av Irans krav hävda att regimen backade som en konsekvens av hoten.

Trump hade inte så mycket val.

De senaste veckorna har allt handlat om Hormuz-sundet.

Att Iran tagit kontrollen över och i praktiken stoppat trafiken genom farleden är orsaken till att energiexperter varnat för den värsta chocken i mannaminne och i förlängningen en kollaps för världsekonomin. Det har också redan fått kännbara konsekvenser för Trumps egna väljare som har fått se bensinpriserna rusa.

För varje dag som gått har världen tagit ytterligare ett kliv mot detta mardrömsscenario, med minst 10 miljoner fat olja om dagen som inte kommit ut på världsmarknaden.

Krisen har redan slagit till i Asien och var på väg mot Europa. På tisdagen slog oljepriset, det som visar vad det kostar att få verkliga fysiska leveranser och inte bara köpa terminskontrakt, nytt rekord med 144 dollar per fat.

Att öppna sundet med bombningar har inte funkat. Inte heller med hot. Och om Trump fullföljt sin plan att förstöra Irans alla broar och kraftverk och regimen svarat med samma mynt mot länderna runt gulfen hade läget gått från dåligt till katastrofalt. Och Hormuz hade förblivit stängt.

Vapenvila var den enda rimliga vägen framåt.

Ekonomiskt är det naturligtvis en bra nyhet på kort sikt.

Nu finns det åtminstone en möjlighet att flödet av olja och andra varor genom Hormuz-sundet kan börja komma igång igen.

Men exakt hur det kommer att fungera är oklart. Enligt ett inlägg på Truth Social uppger Donald Trump att USA ska ”hjälpa till” med att få igång trafiken. Men enligt ett uttalande från Irans utrikesminister ska allt ske via “koordinering” med Irans försvarsmakt och med “hänsyn till tekniska begränsningar”.

Med 800 fartyg som ligger strandade i Persiska Viken kommer det att ta lång tid bara att beta av de leveranser som uteblivit de senaste dryga fem veckorna. Två veckor är en mycket kort tid i sammanhanget.

Hur fort det går och hur många skepp som tillåts åka igenom kommer att avgöra vad som händer med oljepriset framöver och hur mycket en hotande bristsituation kan undvikas. Men läget är ljusare än för något dygn sedan.

Den stora frågan handlar om framtiden.

Trump har gått från att säga att han inte bryr sig om Hormuz-sundet och att det är andra länders problem till att det är den viktigaste prioriteringen i kriget.

Men i den frågan har USA inte rört sig framåt i och med vapenvilan. Snarare bakåt.

Enligt den tiopunktlista som Iran har lagt fram och som enligt Trump ska fungera som utgångspunkt för förhandlingarna framgår att Iran fortsatt ska ha kontroll över Hormuz, där en femtedel av världens olja transporterades före kriget.

Iran har redan börjat förbereda ett system tillsammans med Oman där tullavgifter ska tas ut av alla passerande fartyg.

Enligt iranska källor räknar man med att få in upp till 80 miljarder dollar om året i sådana avgifter. Det motsvarar över 20 procent av Irans BNP.

Enligt tiopunktsplanen ska också alla sanktioner mot Iran lyftas vilket också kommer att stärka ekonomin.

Det skulle också ge Iran stort inflytande över hela området runt Persiska Viken eftersom regimen när som helst kan hota att stoppa trafiken igen. I praktiken skulle landet hålla ekonomin i länder som Qatar, Förenade Arabemiraten och Kuwait i sin hand

Framförallt innebär det att Iran får en hållhake på hela världsekonomin som kan utnyttjas för att göra uppgörelser och stärka den sedan länge isolerade regimens relationer med omvärlden. Tecken på det har redan setts under de senaste veckorna där länder förhandlat med Teheran om passage för sina oljefartyg.

Kommer länderna i regionen verkligen acceptera det? Eller världen som helhet? Och vad innebär det för det förtryckta iranska folket?

Dessa och många andra frågor väntar fortfarande på svar. 

© Aftonbladet