Northvolts konkurs var spektakulär. Medan merparten av diskussionen fortfarande handlar om att leta efter syndabockar var utfallet egentligen inte särskilt förvånande. Spektakulära konkurser och monumentala felallokeringar är precis vad man bör förvänta sig. “Det är spelets regler som vi måste ändra på”, sjöng Kjell Höglund för mer än femtio år sedan.

För lite mer än sex år sedan skrev jag att den gröna bubblan (som då var under uppblåsning) förmodligen skulle sluta i “finansiell förskräckelse”. Alliansen av centralbanker, reglerare och Davosklicken skulle göra investeringar i gröna projekt oavhängiga traditionell värdering. Allt tack vare byråkratins åtgärder – eller var det tidsandans?

Det var inte jag – det var tidsandan

Vid denna tidpunkt gick tidsandan att beskåda i Riksbankens penningpolitiska protokoll. När dess mönsterelev Anna Breman tillträdde som vicechef 2019 fylldes protokollen snart med diskussioner av klimatet och normer medan ESG-investeringar googlades som aldrig förr.

Riksbanken hade förvisso fokuserat på klimat förut, men då på det numera otidsenliga företagsklimatet. Riksbanken tappade här bort sitt egentliga fokus och råkade under de efterföljande inflationsåren snart förlägga mer än 20% av svenskarnas köpkraft.

Riksbanken var inte ensam om att låta tidsandan styra. Samma mönster syns i hur flertalet av AP-fonderna agerade. Under utfrågningen av AP-fondscheferna efterfrågades vem som låg bakom skalbolagskonstruktionen. Istället för ett svar fick vi höra att det var tidsandans fel. Beslut hade tagits “i den tid man lever” och “förutsättningar som var........

© Affärsvärlden