När en evighetsmaskin stannar – men Dolly Parton lever vidare

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Det är märkligt hur vissa människor man aldrig har träffat ändå kan kännas som om de på något sätt har funnits med under hela ens liv. Kändisar man levt med hela sitt liv och vars död man sörjer kanske lite onaturligt mycket.

För vissa (som min mor) är det kungligheter, för mig var det först Robin Williams och nu hände det samma med nyheten om Dolly Partons bortgång.

Jag har dyrkat Dolly sedan jag var barn. Jag gillade countrymusiken som berättade om livet på landet, förundrade mig över det vilda håret och förvånades av de glittrande och vågade kläderna.

Framförallt beundrade jag den glada och kärleksfulla känsla hon spred runtomkring sig när hon uppträdde.

Med åren har jag förstått att det egentligen är så mycket mer som gör henne fascinerande: hennes arbetsmoral, hennes affärssinne, hennes humor, hennes självinsikt och framför allt hennes förmåga att vara generös utan att någonsin göra en stor........

© Åbo Underrättelser