Detta är en debattreplik

• Nils Wimby: Den som vinner AI-racet är inte är den som kastar sig huvudstupa in

Nils Wimby lyfter viktiga farhågor kring AI i sin krönika. Att data kan vara felaktig. Att agentkedjor förstärker felkällor. Att AI-verktyg är inställsamma ja-sägare. Allt stämmer och är något man bör ha med sig när man jobbar med AI – men jag vill påstå att han ställer fel fråga.

Wimby frågar hur vi ska skydda oss mot AI:s brister. Jag menar att den viktigare frågan är en annan: vad avslöjar AI om våra egna?

Alla de problem han beskriver – bias i data, brist på korrektur, avsaknad av kritiskt tänkande – är inte nya. De har funnits i varje Excel-modell, varje strategidokument och varje brief som gått igenom tre godkännandenivåer utan att någon ifrågasatt premissen. Skillnaden är att AI gör dem synliga. Snabbare, tydligare och mer obarmhärtigt än något verktyg vi haft tidigare.

När produktionen blir friktionsfri går det inte längre att gömma sig bakom arbetsinsats. Oklara mål, svag strategi och bristande omdöme exponeras direkt – inte för att AI är dålig, utan för att den är snabb. Den fyller inte i luckorna. Den förstorar dem.

Wimby nämner Rick Rubin och värdet av det mänskliga – smak, känsla, tyckande. Det köper jag. Men det mänskliga handlar inte bara om att vara kreativ. Det handlar om att veta vad som inte ska göras. Om avgränsning. Om att kunna förklara varför ett svar är rimligt, se vad som saknas och stå för slutsatsen.

Det är ett hantverk. Och det hantverket har inte blivit mindre viktigt. Det har blivit mer koncentrerat.

Wimby landar i att den som vinner inte är den som kastar sig huvudstupa in. Det håller jag med om. Men den som vinner är inte heller den som väntar och ser. Det är den som redan vet vad den vill åstadkomma – och använder AI för att göra det tydligare, inte bara snabbare.

AI ersätter inte kompetens. Den testar den. Och det testet pågår för fullt.

Simon Wallin,medgrundare av Crux Comms

© Resumé