Vi som på något sätt ägnar oss åt marknadsföring av och till debatterar AI med fel fokus. Visst, det finns stora och svåra frågor knutna till AI och samhället. De ska diskuteras, men förslagsvis på makronivå. På vår nivå borde vi – reklamfolk, marknadsförare, kommunikatörer, varumärkesutmejslare och andra – hylla den nyvunna friheten att själva skapa och experimentera hela vägen från idé till prototyp. En frihet som rätt hanterad, med mänsklig kreativitet och inlevelseförmåga, kan ta oss ur vår - och hela näringslivets -  överdrivet riskminimerande kultur.

Tänk om AI är chansen för just dig – och hela marknadsavdelningen, hela byrån – att återta det kreativa initiativ som ligger gömt under alla Google Ads-format?

Den horisonten verkar alltför få se. I alla fall att döma av de senaste månadernas AI-debatt här i spalterna. Här pågår ett inbördeskrig mellan marknadsföringens olika skrån, en indelning som blev gammaldags redan för ett kvartssekel sedan. Vi har kunnat läsa om hur AI ska angripas och tämjas. Detta sker enklast genom att ”gå från fluff till substans” med ”trovärdighet och tankeledarskap” säger pr-konsulten som enligt sin webbsajt driver förändringsprocesser även i en AI-driven värld. Tror inte det, säger de som ”bygger framtidssäkra system” och lovar att hjälpa dig hantera maskininlärningens semantiska viktningar med ”teknisk precision och datakvalitet”. Frid och fröjd? Nej, för då kommer någon som säger sig ”se till att kommunikationen drivs evidensbaserat” och släpper bomben: ”tänk om AI skalar dåligt omdöme?”.

Det är visserligen en befogad fråga, om än ställd av fel skäl. Ute på företagen håller man gärna krampaktigt fast vid kvantitativa undersökningar som ger tvetydiga svar, byggda på den bekväma föreställningen att människor gör det de säger att de gör, trots att vi vet att både övertygelser och beteenden är situationsbundna och ofta inkonsekventa.........

© Resumé