Efter min medverkan i ”På spåret” den här vintern sökte jag mig regelbundet till Flashback Forum och främst tråden “På spåret”. Där sökte mina ögon hungrigt efter kommentarer om mig. Älskar de mig? Beundrar de mig? Eller kanske avskyr och rentav föraktar de mig? Det primära var att jag över huvud taget ville vara närvarande i användarnas liv för annars skulle det betyda att jag inte gjort något som helst avtryck och det vore ju värre än rent förakt.

Få citat är så utnötta som Hjalmar Söderbergs “Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå avskydd och föraktad”. Det skulle väl isåfall vara Oscars Wildes “Var dig själv, alla andra är redan upptagna”. Jag har tidigare skrivit ett kåseri om min ökade förståelse för visdomsord efter trettio så Söderbergs kanske mest kända är nog bara en förlängning av det och jag kommer trots utnöttheten hänvisa till det tills något bättre uppenbarar sig.

I kanonrullen “Coco” från 2017 lär vi oss om mexikanska Día de Muertos, de dödas dag, och hur vi får leva vidare i dödsriket bara om människorna vi lämnat bakom oss fortfarande kommer ihåg oss och har fotografier uppsatta med våra porträtt. Så känner jag när jag luskammar Flashback i jakt på bekräftelsen att jag fortfarande finns. Även om jag bara finns på nåder genom de elakaste anonyma........

© Göteborgs-Posten