Matchen spelades på ett gräsfält mitt i ett bostadsområde med nästintill tomma läktare.

Att ett kval med så mycket i potten – VM i Rio de Janeiro 2027 – spelas på en träningsanläggning som stinker lågbudget är så många nivåer av konstigt. Tänk att det fortfarande tillåts trots den utvecklingsresa damfotbollen gjort de senaste tio åren? Svårbegripligt.

En sak är säker: Serbiens herrar hade aldrig mött Sveriges herrar på Sportski Centar FSS i Stara Pazova. Inte ens i en träningsfajt.

Visst, gräset var grönt, men bollen studsade som om det hade ställts upp två mål i kohagen i Kåhög, och bonden sedan kritat linjerna.

Det går givetvis inte att skylla på, men jag förstår om Sveriges landslagsspelare hade problem att tända till i första halvlek. Svårt att ta uppgiften på allvar. Herregud, vi talar om världsstjärnor som Kosovare Asllani, Johanna Rytting Kaneryd och Filippa Angeldahl, några av sportens främsta utövare. De förtjänar bättre scenbyggen än Sportski Centar FSS i Stara Pazova.

Det är som att Bruce Springsteen kommer till Sverige, och sedan får han uppträda på Nordic Wellness Arena på Hisingen.

Nä, det var inte så konstigt att tisdagens starka 1–0-resultat borta mot Italien följdes upp med en blek 0–0-match. Jag köper om landslaget kritiseras för insatsen, och att spelarna är........

© Göteborgs-Posten